Kapitel 10 - One second, one misstake
P R E V I O U S
Justin ser på mig, stryker mig över kinden och säger:
- Du kommer klara det här. Du är stark, du har Emmy, Ellen, Caroline och så har du framför allt mig. Jag kommer vara med dig, varje steg du tar mot din tillfrisknad. Har aldrig känt som jag känner för dig, för någon annan, någonsin! Alice, du är allt jag drömt om och du är nog den starkaste människa jag mött. Så du kommer klara det!
Jag ler med tårar i ögonen mot Justin och kysser honom.
- Justin, jag tycker om dig så himla mycket.
Han ler mot mig. - Sååå.. det är alltså du och jag på riktigt nu?
Jag skrattar till lite och nickar. - Absolut!
Idag är det svalare och vi är i full gång och packar ihop och städar ut ur stugan. Några håller på med att göra lunch, några städar på gården, några dammsuger och torkar golv och några tar emot väskor och packar in i bilarna. Justin och jag packar ihop i rummet och han räcker mig sakerna medan jag sitter i sängen och packar i både hans och min väska. Justin är klar i sin byrå och går mot min men stannar sedan upp och kommer fram till sängen. Han putar med läpparna och visar att han vill ha en puss. Jag ler emot honom och sträcker mig så att vi kan pussas. Han pussar mig några gånger och sedan böjer han sig ner och tar fram en gitarr under sängen.
- Ehm.. Börjar Justin, men jag hinner avbryta honom:
- Spela något för mig?
Han skrattar åt hur ivrig jag blev och säger:
- Jag kan lova dig en sak istället.
- Vadå?
- Du kan få höra mig både sjunga och spela när jag skrivit klart en låt. Okej?
Jag reser mig upp ur sängen och går rakt in i hans famn, hans armar omsluter mig och hans doft gör så min kropp fylls av fjärilar.
Det blir bra.
När allt är packat och klart låser Ryan huset och kliver ner för trappan samtidigt som han ser på oss andra som står och pratar med varandra.
- Kör vi killbil och tjejbil hem också? Eller ska någon byta plats? Frågar han.
Efter lite om och men får vi äntligen till det och istället för att köra min egna bil hem hamnar jag i Justins bil i framsätet bredvid honom. I bak sitter tre killar, varav en av dem är Ryan. Min bil kör Emmy och i den sitter Caroline och tre killar till. Ellen hamnar i den sista bilen med resten av gänget och alla är till slut nöjd med platserna och vi kan börja rulla hemåt. I bilen pratar killarna i bak med varandra om något tv-spel och Justin krånglar med mobilen samtidigt som han kör för att byta låt till en artist vi pratat om. Till slut ger han upp och sätter på en annan låt och lägger ner mobilen igen.
- Jag visar när jag kan leta ordentligt efter den, utan att behöva tänka på att köra bilen rätt också. Säger han och ler emot mig.
- Du kan få leta ikväll, hos mig. Jag är ensam hemma och jag tänkte att du kunde.. sova över?
Justin flinar. - Hell yeah!
Jag skrattar åt hans svar och skakar på huvudet. - Knäppskalle!
Nästa låt börjar spela och när alla hör att det är on top of the world med imagine dragons börjar vi sjunga med. Jag känner mig lyckligt lottad och glad över flytten till förorten, utan den hade jag inte suttit här, med min underbara nyblivna pojkvän och hans fantastiska vänner. Glädjen i kroppen går inte att beskriva, det är som något bubblar inom mig och jag är lycklig från topp till tå.
Lyckan avslutas snabbt när Ryan skriker för full hals i baksätet:
- JUSTIN SE UPP!
Vi alla vänder blicken mot höger sida dit Ryan pekar och ser hur lastbilen, som en annan bil kört in i är påväg rakt emot oss. Justin kämpar med allt han har, men vi kommer inte undan.
Emmys Perspektiv (bilen bakom Justins)
Jag tvärbromsar och alla i bilen kastas framåt men bilbältet stoppar dem. Vi rusar ut ur bilen för att sedan springa för allt vi har till Justins bil. Killarna försöker bryta upp dörrarna som slagit i lastbilen en gång till innan bilen sedan kastats upp i luften när lastbilen kört in i bakändan av bilen. Hjärtat bultar och det känns som det ska kastas ut ur kroppen på mig medan jag ringer efter ambulans och all hjälp vi kan få. Det dröjer inte länge innan ambulansen anländer och vid den tidpunkten har killarna lyckats bryta upp de två dörrarna på högra sidan och fått kontakt med två av killarna i baksätet, men de har sagt att både Justin och Alice är medvetslösa. Ambulansmännen tar över och tar försiktigt ut Alice och Tyler som tagit emot smällen hårdast, de skjutsas iväg mot sjukhuset på en gång. Vi andra sätter oss i bilarna och åker efter, medan ambulanspersonalen på plats tar hand om Justin som fortfarande är medvetslös och Ryan och Alex får hjälp att tvätta rent de små sår de har på kroppen.
Adrenalinet har fortfarande inte lämnat kroppen när vi kommer fram till sjukhuset och hjärtat slår hårt. Vi samlas i ett väntrum och får inte höra något alls om vad som händer, vi ser läkare springa ut och in hela tiden och snart rullas även Justin, Ryan och Alex in på sjukhuset. Till slut kommer en sköterska och en polis fram och frågar om någon kan berätta vad som hänt. Vi hjälps åt att berätta varje detalj vi såg och minns. När det är klart ber de om föräldrars telefonnummer och sedan säger sköterskan att hon återkommer med en uppdatering om en stund.
3 timmar senare.
Våra föräldrar droppar in en efter en och många väljer att åka hem istället för att vänta här. Min mamma anländer samtidigt som Pattie, Justins mamma och båda ser lika förtvivlade och oroliga ut. Mamma omfamnar mig hårt och Pattie ser förvirrat runt om efter Justin. Det skär i hjärtat av att se hennes ängsliga blick. Jag släpper taget om mamma och går fram till henne.
- Pattie.. Justin körde bilen som blev påkörd och.. han ligger just nu medvetslös i det rummet. Säger jag med gråten i halsen samtidigt som jag pekar emot rummet.
- Tack Emmy.. Säger hon och försvinner iväg.
Mamma lägger handen på min axel och frågar om jag vill åka hem. Jag skakar på huvudet.
- Mamma, jag är den enda av tjejerna kvar och Alice föräldrar är långt härifrån. Jag behöver stanna med henne.
- Okej, då stannar vi.
Kapitel 9 - So... is it you and me?
- Jag heter Alice, jag är 17 år och har cancer. Igen.
Jag vet inte hur jag kommit upp hit, men när jag slår upp ögonen ligger jag iallafall i sängen. Justin är inte i rummet och jag hör skratt som kryper in genom dörren som står på glänt. Gardinerna är fördragna men solens strålar lyckas ändå ta sig in. Det sista jag minns från gårdagen är att jag funderat på om jag ska berätta för dem nu eller senare. Jag skakar av mig tankarna och rullar runt i sängen och sträcker på mig och samtidigt kollar jag klockan på mobilen som visar 8. Idag gör inte kroppen lika ont, vilket är så otroligt skönt. Jag tar ett djupt andetag och blundar en stund till.
Efter en halvtimmes dragande i sängen reser jag mig upp och drar på mig en enkel rosa sommarklänning. När jag sedan går ner för trappan för att äta frukost ser de andra på mig och ler.
- Godmorgon!
- Godmorgon! Säger jag och ler tillbaka.
- Sovit gott? Frågar Emmy.
- Mhm! Ni då? Svarar jag och nickar.
- Helt okej.
- Alldeles underbart skönt var det! Fnissar Caroline.
Vi andra fyra som är i köket ser på henne med en förvånad blick.
- Varför så ”alldeles underbart skönt”?!
- Jag och Kevin smsade under tiden ni sov.. så smög jag in till honom och myste lite där på natten!
- ooh..
- Sluta!
Vi skrattar åt hennes rodnad och sedan börjar diskussionen med mindre intressanta saker ta fart.
Efter jag ätit frukost frågar jag vart Justin är och får svaret att han sitter ute på altanen med Ryan, Kevin och Tyler. När jag kommer ut ler dem emot mig och säger godmorgon. Justin ler extra mycket och drar mig emot honom och plötsligt sitter jag i hans knä, han drar mig närmare och lägger huvudet på min axel.
- Vad vill ni hitta på idag, några förslag? Frågar Ryan.
- Det är så fint väder idag, kan vi inte gå ner till stranden och ta med lunch dit, och bara bada och ha en sån dag idag? Säger jag.
- Absolut! det går hur bra som helst för mig! Ska vi gå runt 12?
Vi alla tycker att tolv låter som en bra tid och vi hjälps åt att packa ner lunch i en picknick-korg och sen går vi alla ner till stranden. Väl framme på stranden lägger vi alla våra handdukar och filtar i en cirkel och när det är gjort försvinner hälften ner till vattnet. Jag känner mig lite frusen och bestämmer mig därför för att stanna på land och hjälpa de andra flickorna plocka fram lunchen och sedan ropa till de andra som kommer springandes som små hungriga vargar. Tillsammans äter vi våran lunch som består av kycklingsallad, baguetter och saft med smak av jordgubb och lime. Vi skrattar en hel del åt två av pojkarna som fjantar runt och gör olika konster hela tiden. Efter lunchen lägger sig alla ner på sin plats och solar tillsammans. Vi småpratar i olika grupper och har det riktigt trevligt. Mitt i det hela ber Justin mig följa med honom en bit bort.
Vi går bredvid varandra i flera minuter utan att säga något och båda kollar ner mot sanden. Plötsligt suckar Justin och stannar. Hans blick söker sakta min och han ser förtvivlat på mig.
- Har det hänt något som du inte berättar? För det känns som om det är något som hänt.
Jag blinkar flera gånger för att försöka få bort tårarna som börjar rinna och när jag inser att det inte funkar kastar jag mig i Justins famn och brister ut i gråt igen. Hans armar tar emot mig och kramar mig hårt i flera minuter tills gråten lugnat sig. Jag snyftar till en sista gång och ser på honom. Min mage knyter sig samtidigt som jag säger:
- Min cancer är tillbaka..
Justins blick fastnar på mig och hans ansiktsuttryck tyder på att han blivit ledsen och inte alls ville höra de orden. Jag kramar honom denna gång och han står där helt stum när jag släppt.
- Du behöver inte säga något. Men jag vill att du lovar mig att du inte berättar för någon, det vill jag göra själv. Okej? Säger jag och ser på honom.
Justin nickar. - Jag lovar, om du lovar att du gör det snart.
- Jag lovar.
Justin ser på mig, stryker mig över kinden och säger:
- Du kommer klara det här. Du är stark, du har Emmy, Ellen, Caroline och så har du framför allt mig. Jag kommer vara med dig, varje steg du tar mot din tillfrisknad. Har aldrig känt som jag känner för dig, för någon annan, någonsin! Alice, du är allt jag drömt om och du är nog den starkaste människa jag mött. Så du kommer klara det!
Jag ler med tårar i ögonen mot Justin och kysser honom.
- Justin, jag tycker om dig så himla mycket.
Han ler mot mig. - Sååå.. det är alltså du och jag på riktigt nu?
Jag skrattar till lite och nickar. - Absolut!
Kapitel 8 - There's something wrong..
Vill bara säga förlåt för dålig uppdatering på novellfronten, jag (ida) har haft väldigt mycket som pågått i mitt privatliv!
P R E V I O U S
Justin kysser mig på halsen, ner emot brösten. Jag leker med händerna i hans hår och ler för mig själv. Plötsligt släpper han hela sin kropp på mig utan förvarning och jag tjuter till när han landar på mig. Han skrattar elakt och ser på mig.
- Blev du rädd? Frågar han.
- Nej... eller kanske.. men jag var inte beredd på att få hela din tyngd på mig!
Justin fortsätter skratta elakt och jag slår honom på armen men de var förgäves för Justin fortsätter. Efter ett tag slutar han och slappnar av liggandes med huvudet mitt mellan mina bröst.
- Ditt hjärta dunkar ganska snabbt och hårt.
- Det blir så när jag är med dig.
Fyra dagar senare - Tisdag.
Fyra dagar hade nu gått och här ligger jag för tredje gången och ser på Justin som fortfarande sover. De fyra senaste dagarna har enbart bestått av lek och skoj. Vi har hunnit ha vattenkrig, vilket vi tjejer hade övertag på, tills killarna lyfte upp och och sprang ner till vattnet för att doppa både oss och dem själva i de lagom varma vattnet. Vi har även haft två dagar med dåligt väder som bestått av filmer och sällskapsspel. Har nog aldrig varit så glad så länge som jag varit nu.
Justin slår sakta upp ögonen. När han alldeles nyvaket möter min blick gör han ett försök att le men de misslyckas och ser ut som en konstig grimas, istället lägger han armen om mig och drar mig närmare, samtidigt som han ger ifrån sig konstiga ljud som får mig att fnissa. Jag pussar honom på kinden innan jag lägger huvudet på kudden.
- Godmorgon. Säger jag.
- Godmorgon. Svarar Justin med en hes morgonröst. - Vad är klockan? Fortsätter han.
- Nästan tio.
Justin blinkar ett par gånger och för varje gång blir ögonlocken segare att hålla uppe. Tillslut blundar han igen. Jag pussar honom på kinden, hakan, näsan, pannan och sist läpparna. När jag kysst honom klart ler han stort och öppnar ögonen igen.
- Jag gillar hur du väcker mig.
- Nästa gång blir inte lika gullig!
Jag ler retsamt emot honom innan jag reser mig ur sängen. Jag hoppar i shortsen jag haft dagen innan.
- Kom igen nu, gå upp!
- Mmmh.. måååste jag?
- Ja, det är fint väder, kom så badar vi!
Justin ger ifrån sig ett ”snart” precis när jag öppnar dörren, jag ler emot honom samtidigt som jag skakar på huvudet, innan jag går ut ur rummet för att gå ner till de andra.
- Vad har du gjort av Justin då? Frågar Kevin.
- Han sover och vill inte gå upp!
Jag häller upp juice och börjar sakta äta frukost. En efter en kommer ner och äter frukost och snart har alla kommit ner. Även Justin.
- Vad ska vi göra idag då? Frågar Tyler, en av killarna.
- Några måste åka och handla! Säger Cameron
- Sen tänkte jag att vi kunde åka lite vattenskoter och umgås vid stranden hela dagen, det är ju sjukt fint väder! -Säger Ryan.
- Någon som är frivillig att handla? Frågar Emmy.
- Jag kan iallafall åka! Svarar jag.
- Jag kan också! Säger Justin.
- Ni är alltid på samma ställe! Va med oss istället nu du! Säger Kevin.
Till slut kommer vi fram till att vi fyra tjejer ska åka och handla och killarna lovar att städa undan och fixa i stugan. Sedan skulle de gå ner och åka vattenskoter hela högen.
I affären går det snabbt att handla och vi är tillbaka vid stugan tre timmar senare, räknat med att tiden till/från affären, som är en timme sammanlagt. När vi kör upp på uppfarten märker inte killarna att vi är tillbaka, eftersom de alla är nere vid stranden på andra sidan huset och inte ser uppfarten.
- Jösses, här var det varmare än i öknen tror jag! Säger Emmy när hon kliver in i stugan med en kasse.
Och mycket riktigt, när även vi kliver innanför dörren, slår värmen till oss som en piska i ansiktet. När vi ställt ner påsarna i köket och Emmy och Caroline börjar plocka in varorna där de ska vara så passar jag och Ellen på att öppna upp dörren till altanen så att det blir korsdrag. Killarna vinkar emot oss och säger att vi ska klä på oss badkläder och komma ner till dem. Så när vi packat upp springer även vi ner mot stranden. De tre andra tjejerna slänger handdukarna och allt de haft i handen på stranden och springer sedan tjutande ner i vattnet allihop på en rad. Jag själv sätter mig på handduken bredvid Justin som rullar över till min handduk och kysser mig på läpparna.
- Du anar inte vad han längtat efter er, okej..framför allt dig! Säger Kevin.
Justin ler stolt och gosar in sig mot min mage när jag lagt mig ner. Han lägger sig till rätta med huvudet på min mage och jag leker med hans hår medan vi båda ligger och solar. Plötsligt hörs fnissande och snart känner jag hur det rinner vatten på mig av tjejerna som vrider ur håret rakt över mig. Jag tjuter till av det kalla vattnet och flyger upp så Justin rycker till.
- NI SKA FÅ IGEN! DET LOVAR JAG! Säger jag mot de skrattande tjejerna.
Resten av dagen spenderar vi på stranden och när vi kommer tillbaka på kvällen till huset allihopa ramlar vi ihop på soffan. Ryan slår på en film och kommer sedan på att vi kanske borde äta något. Ingen har lust att resa sig och ingen är speciellt hungrig så några av grabbarna går ut för att grilla lite korv åt alla. Två timmar senare är klockan 12 och Justin och jag staplar mot sängen. Min kropp är alldeles öm och jag mår inte alls bra, så jag drar bara av mig kjolen jag haft på och lägger mig i sängen.
- Jag mår inge vidare.
- Nej jag ser de.. du är jätteblek. Har du feber?
Justin känner på min panna och som han förespått har jag feber. Justin kryper ner bakom mig och skedar med mig tills han somnar, själv har jag svårt att somna, svårt att få ro och svårt att ligga still. När klockan blivit runt 4 är jag fortfarande vaken och går ur sängen för att ta lite frisk luft på altanen på våningen under. Jag staplar ut på altanen och hinner precis få tag i stolens armstöd innan jag tappar balansen och ramlar till golvet. Jag lutar huvudet mot armen som fortfarande håller i armstödet på stolen och brister i gråt.
När gråten lugnat sig kommer jag på fötter och kan sätta mig i stolen, jag drar upp knäna till hakan och lägger armarna om benen. Det här är inte första gången detta händer sen vi kommit hit. Min kropp har blivit svagare flera gånger innan och några dagar innan vi åkte hit hade jag och mamma varit på sjukhuset igen för att titta på röntgenbilden. Jag hade förvrängt vad jag såg och förvrängt vad som sagts. Tre ord som river upp mig inifrån och ut. Nu går det inte att dölja för nu är den tillbaka på riktigt. Meningen jag hoppats glömma och aldrig behöva säga är nu är igen.
- Jag heter Alice, jag är 17 år och har cancer. Igen.
Kapitel 7 - First night
P R E V I O U S
När vi möts upp i kassan för att betala hjälper alla till att packa och vi är klar relativt snabbt. Vi stoppar in så mycket av sakerna som de går i varje bil och efter det är det proppfullt i allas bilar.
Nu flickor och pojkar, är det enbart några mil kvar. Vi bör vara framme om ca en halvtimme!
När vi kommit fram till stugan, en halvtimme senare som Ryan sagt lastar vi ur bilarna och går emot stugan. Stugan är mycket större än jag trodde den skulle vara och hade väldigt många sovrum i olika storlekar. Ryan förklarar, när jag frågar, att det inte bara är hans familj, de vill säga mamma och pappa som äger den, utan det är hela släkten tillsammans.
- Hur ska vi sova då? Frågar Kevin.
- Jag tänkte att ni skulle få välja själva, dessvärre finns det inte tillräckligt många sovrum för att ha ett i var.
Carolines blick har fastnat på Kevin och jag och de andra tjejerna märker hur hon drömmer sig bort om att sova i samma rum, kanske samma säng som Kevin. Jag puttar till henne i sidan och hon rodnar snabbt när hon kommit tillbaka till verkligheten. Justin, som varit i stugan förr erbjuder sig att följa med oss tjejer runt, innan vi går säger Ryan två rum som borde passa oss tjejer extra bra.
Efter rundturen på övervåningen kliver Justin in i ett rum med tre sängar i. Det är litet men ändå tillräckligt stort för att sova och göra saker i och så är det mysigt, riktigt tjejigt faktiskt.
- Det här är ett av rummen som Ryan pratade om. Säger han. -Vill någon av er sova här? Fortsätter han.
Emmy, Caroline och Ellen nickar ivrigt.
- Det är ju urgulligt!
- Men Alice då? Säger Ellen.
- Eh, Jag.. tänkte att hon kunde få sova med mig.. om hon vill! Säger Justin och ser på mig. - Annars finns det ett rum intill med plats för fyra!
Jag nickar blygt emot honom som svar och känner hur det hettar till på kinderna.
- Med mig? Frågar Justin och ler.
- Ja!
Tjejerna flinar alla tre och säger ”oooooh” i kör. Jag skakar på huvudet emot dem och viftar med handen medan jag och Justin börjar gå ut från rummet, mot de som han tänkt ta och lyckligt nog är det ingen som hunnit tagit det. Rummet ligger mitt emellan tjejerna och Ryans sovrum. Det har en dubbelsäng med utsikt mot sjön utanför. Rummet är vittmålat och har ljusblåa detaljer, så som kuddar, gardiner och hyllor. Mitt i rummet står sängen och mitt emot på väggen sitter en tv. På varsin sida av sängen står en byrå med tomma lådor, till för besökarnas kläder.
- Duger rummet min sköna? Frågar Justin.
Jag ler och nickar emot honom. - Det blir perfekt!
Efter lite mer tittande börjar även vi göra som de andra i huset, packa upp våra saker i rummet.
Ungefär en timme senare har vi alla samlats i det stora allrummet på våningen en trappa ner. Vissa spelar kort och vissa pratar skit. Jag och Justin kommer ner sist och slår oss precis ner i soffan när några av killarna börjar fråga när vi ska äta, eftersom de börjar bli hungriga.
- Innan vi gör mat måste vi bestämma vem som gör vad! Säger Ryan
- Vem vill laga mat? Frågar Alex, en av killarna som är med.
Emmy ser på mig och resten av tjejerna.
- Vi kan sköta köket, alla tjejer alltså. Säger hon.
Cameron, en annan kille ger Emmy en blick och flinar. Det resulterar i att Emmy ställer sig upp, går emot honom och ger honom en smäll på armen. När hennes hand nuddar hans arm tar han tag om den utan att hon är beredd drar han ner henne i soffan och kittlar henne. Hon tjuter av skratt och vi andra skrattar åt hennes tiggande om hjälp. Efter att skrattandet har lugnat sig säger Ryan att han och Justin sköter grillen, och resten av killarna får i uppgift att ta fram bord och stolar och duka på altanen. Vi delar upp oss och börjar göra allting som behövs.
Vi tjejer letar förgäves efter ett durkslag till salladen vi måste skölja och till vår räddning kliver Justin in i köket. Han brister ut i skratt när han ser Ellen som står på bänken och letar högst upp i skåpen.
- Justin du är våran räddare i nöden! Utbrister Ellen.
Vi andra fnittrar till och Justin stannar upp mitt i akten.
- Vad kan jag göra för er mina sköna? Frågar han.
- Vart är durkslaget? Svarar Emmy.
- Huh?
- Ja du vet, man sköljer saker i den!
- Jaha.. eh.. översta hyllan.. där borta!
Justin pekar på hörnet av köket och Ellen klättrar dit istället för att kliva ner från bänken.
- Vi letade ju där!
Ellen drar fram något ur skåpet som mycket riktigt är det. Vi skakar på huvudet och skrattar.
En halvtimme senare är allt klart och vi tjejer slår oss ned vid bordet lite utspritt då de flesta killar redan sitter ned. Det vill säga alla utom Justin och Ryan som fixar köttet fortfarande. Men snart slår de sig ned bredvid oss. Justin sätter sig bredvid mig och ler stort.
- Vi får hoppas att de smakar gott nu då! Skrattar Ryan.
Vi hugger in på maten, hungriga som få är vi allihopa och maten tystar verkligen munnen i början. När vi lugnat oss och fått i oss lite börjar vi alla prata om saker och skrattar gör vi alla då och då. När vi en efter en börjar bli mätta och slutar äta sitter vi mest och pratar och har det roligt. Vi tjejer har ansvaret för köket och väljer därför att plocka av bordet med. Ellen och Caroline står i köket och plockar in alla rester i kylskåpet, skräpet slängs och disken ställs i diskmaskinen. Emmy och jag plockar av bordet och när det är klart sätter vi oss ned igen. Precis innan jag ska sätta mig på min stol drar Justin mig över till hans knä och jag sätter mig lutande mot hans bröstkorg. Hans värme är behövlig då det börjar bli kallt och hans andetag får mitt hjärta att dunka lite hårdare. Han flätar in händerna med mina och håller sedan om mig och så sitter vi resten av kvällen tills det är dags för alla oss att gå och lägga oss.
Nästan i samma stund som Justin stänger dörren till sovrummet har han tagit av sig tröjan. Han vänder sig mot mig och min blick vandrar över honom, jag kan inte hjälpa det.
- Alice? Frågar han.
Jag kollar snabbt på hans ansikte och känner hur det hettar till på kinderna.
- Ja?
- Jag frågade om du var trött.. eller om du vill se på film?
- Film blir bra!
I tystnad klär vi av oss och lägger oss bredvid varandra i sängen. Jag kryper närmare Justin som enbart har kalsonger på sig och lägger huvudet på hans bara bröstkorg, han lägger armen om mina bara axlar och låter den vila på höften.
- Jag insåg just att ingen av oss valde en film att sätta i.
Jag skrattar. - Går det ingen på tv då?
Lyckligtvis gjorde det de och vi hoppar lite närmare varandra och ser på den under tystnad. Plötsligt kommer Justins hand under min haka och han drar försiktigt upp mitt huvud för att kyssa mig. Hans hand vilar på min kind under tiden vi kysser varandra. Efter ett tag ser han på mig, rakt i ögonen medan handen hans känner på min kropp. Han ler och kysser mig ännu en gång. Jag lägger armarna om hans axlar och vi rullar runt så jag hamnar under honom. Justin kysser mig på halsen, ner emot brösten. Jag leker med händerna i hans hår och ler för mig själv. Plötsligt släpper han hela sin kropp på mig utan förvarning och jag tjuter till när han landar på mig. Han skrattar elakt och ser på mig.
- Blev du rädd? Frågar han.
- Nej... eller kanske.. men jag var inte beredd på att få hela din tyngd på mig!
Justin fortsätter skratta elakt och jag slår honom på armen men de var förgäves för Justin fortsätter. Efter ett tag slutar han och slappnar av liggandes med huvudet mitt mellan mina bröst.
- Det blir så när jag är med dig.
Kapitel 6 - On the road
- Tycker det ska bli riktigt kul! Tycker inte du?
- Jo..
- Det låter inte riktigt så, varför inte?
- Jo de klart de ska bli kul! Men jag behöver veta en sak först.. Du kommer väl kunna göra så här även om de andra är med? För vill inte förlora de vi har bara för vi ska vara där med dem i en vecka?
- Men de klart jag kan! Och jag ska det, jag lovar! Säger jag och ler.
Justin ler och gör pussar i luften för att få mig komma närmare med läpparna så han kan pussa mig.
- Jag kanske borde bege mig hemåt. Vi ses ju ändå imorgon!
- Ja oj, klockan är ju redan 12! Svarar jag efter att ha tagit upp mobilen.
Jag följer med Justin ut till hallen och säger hejdå. Sedan vänder jag mig för att städa upp vårat ostbåge-krig med ett stort leende.
Klockan var nu strax efter tio och det betyder att vi ska åka om mindre än två timmar. Och här står jag i handduk och har inte ens tagit fram resväskan. Jag klär på mig underkläder och går för att rotar runt i rummet intill mitt som är fullt av oöppnade flyttlådor för att hitta min resväska. När jag väl hittar den krånglar jag ut den till mitt rum och lägger den på sängen medan jag går till garderoben för att välja kläder för dagen. Jag slänger på mig ett par gråa harlembyxor och en vit magtröja med ett svart tryck på. Under tiden som jag sätter på mig kläderna vibrerar mobilen och ett sms dyker upp från tjejerna som undrar när de ska komma. Jag skriver:
” Jag håller fortfarande på att packar, men ni kan komma nu om ni är klara! ”
Till svar får jag:
” Okej, vi kommer alldeles strax :) ”
Mycket riktigt dröjer det inte mer än 20 minuter innan flickorna ringer på dörren. Som tur är är jag nästintill klar med packningen och håller istället på att fixa mig. Det blir ingen avancerad sminkning inte heller en avancerad styling av håret, istället åker håret upp i en hästsvans.
- HEJ! Säger Emmy som kommer först upp för trappan.
- Hej! Jag är snart klar med packningen, allt som behövs är att de läggs ned i väskan!
- Jag fixar det! Säger Ellen.
- Tack, du behöver inte men de vore snällt!
Ellen ler emot mig och går mot sängen för att lägga ner mina saker i väskan. Medan hon fixar det plockar jag i de nödvändiga i min handväska och sedan är vi redo för att åka. Precis i samma stund som pojkarna ringer på dörren.
Jag öppnar bagageluckan och tjejerna börjar lasta in sina väskor inklusive min. Justin fördelar killarna i de två bilar de måste åka och tjejerna bråkar om framsätet när de är klar med inlastningen av väskor och allt som ska med. Justin kommer fram till mig och pussar mig på kinden i samband med kramen.
- Ja jag tror det!
- Vi stannar till i byn som ligger i närheten av Ryans stuga innan vi kommer fram så vi kan handla så har vi de gjort! Vi har frysväskor och sådant med så maten klarar sig!
- Okej, vi åker efter er, så åk inte för snabbt!
Justin ler och pussar mig en gång innan han går emot sin bil och hoppar in i förarsätet. Ryan kör den första bilen och kör inte iväg förrän jag startat min bil. Kampen om framsätet vann Caroline och därför blir hon även discjockey i våran bil. Plötsligt skrattar hon till.
- Kommer ni ihåg den här? Frågar hon tjejerna i baksätet och sätter igång en låt.
Låten som startar är Jesse McCartneys låt best day of my life och alla tjejer inklusive jag börjar sjunga med i låten. Högt och falskt, men vad gör väl de?
2 Timmar senare.
När vi åkt i två timmar gör Ryans bil en plötslig sväng och Justin och jag svänger efter. Ryan har svängt in till en affär och parkerar bilen och medan vi parkerar har killarna redan hunnit ut. Vi samlas i en klunga och bestämmer vem som ska ansvara för vad. Vi tjejer blir ansvariga för mat och Justin och killen som Caroline hoppats ska följa med, den där Kevin, får följa med oss och handla mat. Resten av killarna ansvarar för de mer praktiska sakerna som behövs. Aktiviteter och saker som behövs vid matlagningen och så vidare.
Inne i affären delar vi upp oss med tre olika kundvagnar. Caroline, Ellen och Kevin går tillsammans för att plocka frysvaror och mejeriprodukter medan jag, Emmy och Justin går och plockar råvaror och annat nödvändigt. Och killarna för de andra sakerna som behövs. Emmy försvinner iväg på uppdraget att hämta potatis och då passar Justin på att dra mig närmare. Han tar ett stadigt grepp runt min midja och gosar in ansiktet vid min hals. Han drar in min lukt och kysser mig lätt på halsen innan han söker upp mina läppar med sina.
- Det här kommer bli en bra vecka. Jag hoppas bara ni vill stanna lika länge som vi tänkt. Säger han sedan innan han kysser mig en gång till.
- Jag tror också att det kommer vara en riktigt bra vecka. Jag vill absolut stanna oroa dig inte, dock vet jag inte hur tjejerna vill!
- De har ingen talan! Säger Justin och ger mig en lömsk blick.
Snart dyker Emmy upp igen och lägger i potatisen i vagnen.
- Det här borde räcka va?
Justin rycker på axlarna. - Killarna äter som grisar, men jag tror inte vi kan handla allt vi behöver hela veckan just nu heller. Någon kommer få åka iväg och handla senare.
Justin ser på mig när han avslutat meningen. Återigen med en lömsk blick. Jag skakar på huvudet åt honom och läser upp nästa sak på listan vi skrivit innan vi gått in i affären.
När vi möts upp i kassan för att betala hjälper alla till att packa och vi är klar relativt snabbt. Vi stoppar in så mycket av sakerna som de går i varje bil och efter det är det proppfullt i allas bilar.
- Nu flickor och pojkar, är det enbart några mil kvar. Vi bör vara framme om ca en halvtimme!
Kapitel 5 - Cheese doodle-war
Fredag
- Nu glömmer ni inte att ni är lediga hela nästa vecka va? Skrattar våran lärare innan hon låter oss gå.
Klassen instämmer i skrattande och gapar rakt ut ett stort nej. Såklart vi elever inte glömmer när det är lov. Det är de enda vi ser fram emot. Men det var inte de enda jag sett fram emot. Ikväll skulle jag träffa Justin igen. Efter den första lyckade dejten har vi enbart hälsat snabbt då vi haft mycket för oss. Men vi har däremot smsat konstant.
I samma veva som jag sätter mig i bilen bredvid Ellen får jag ett sms från Justin:
” Har ni lust att följa med uppåt, till Ryans stuga med oss killar i morgon? :) ”
Jag ler och läser smset för tjejerna som nickar ivrigt.
- Det låter kul! Säger Ellen.
- Jag hoppas att Kevin är med! Säger Caroline och sedan sätter hon händerna fort för munnen. - oj.. heh, nu vet ni att jag gillar honom..
Jag ler bara och skriver till Justin:
” Ja de vill vi helt klart! Vilken tid åker vi, vad behöver vi ta med och hur länge är vi där? :) ”
Justin är snabb på att svara:
” Vi tänkte åka runt 12. Ta med kläder för hela veckan eftersom vi tror vi stannar där hela veckan, men ni behöver inte om ni inte vill. Vi svänger in och handlar innan vi åker till stugan så alla får vad de vill ha! Du och jag har fortfarande dejten ikväll va? :) ”
Jag läser smset högt och sedan svarar jag:
” Okej det här låter riktigt kul! Ja de hoppas jag! kom till mig klockan 8! Jag är ensam hemma, vi kan se på film och så! :)”
Halv åtta ropar Mason ner mig från rummet.
- Vi åker alldeles strax, du får ringa om det är något och jag tror inte vi kommer hinna se dig imorgon om ni åker vid 12, tror inte vi kommer hem förrän tidigast 3. Ni får ha det så kul och här har du lite pengar så slipper du använda dina egna till maten och sådant.
Jag tar emot pengarna och kramar Mason hejdå.
- Tack Mason. Vi tjejer tänkte åka i min bil så jag kommer få lite pengar av dem också för bensinen.
- Behåll pengarna ändå. Utifall att!
Jag ler tacksamt emot honom vänder sedan klacken uppåt igen för att hinna byta om innan Justin kommer. Jag sätter på mig ett par svarta jeans och en blå grå randig tröja. Jag ser på mig i spegeln och rycker på axlarna. Det får duga.
Jag hinner precis gå ner för trappan när Justin ringer på dörren. Jag blir genast nervös och måste ta många djupa andetag innan jag öppnar dörren. När jag öppnat dörren är det som om nervositeten sköljs bort och jag blir mig själv igen bara av att se honom.
- Hej!
Hej!
Justin kramar mig och pussar mig på kinden. Jag ler stort och försöker dölja rodnaden med att titta bort medan han kliver in i hallen.
- Vad ska vi se på? Har du någon favorit? Frågar jag medan vi går mot vardagsrummet.
- Hm.. nej jag har ingen favorit direkt, vad har ni för filmer då? Svarar han.
- De står i den hyllan. Säger jag och pekar innan jag fortsätter: - Om du väljer film så hämtar jag lite saker i köket.
- Oj, ska jag hjälpa dig. Säger han och tar skålarna innan jag hinner svara.
Jag ler tacksamt emot honom, ställer ner resten av sakerna och slår mig ner i soffan.
- Vad har du valt för film?
- Det får du se!
Han ger mig dosan till dvd-spelaren och sätter sig sedan ner bredvid mig i soffan, fast en bit bort. Vilket för mig vart en liten besvikelse, jag vill ju sitta nära. Jag fipplar igång filmen och vi båda blir tysta. När filmtiteln ”step up” dyker upp ropar jag rakt ut:
- Det här är min favorit!
- Jaså?
Jag nickar emot honom och Justin ser med förtjusat på mig.
- Föresten, varför sitter du så där långt bort? Säger han plötsligt.
Innan jag hinner svara eller ens reagera drar han mig närmare och ser sedan belåten ut. Jag ler stolt och lägger mig till rätta i hans famn medan vi ser på filmen.
Under filmen pratar vi inte så mycket, men vi börjar hålla hand och kysser varandra några gånger. Precis i slutet av filmen börjar vi diskutera och det hela leder till ett ostbåge-krig. Justin hamnar över mig när han kastar sig mot mig och istället för att slänga ostbågar på mig börjar han kittla mig. Jag skrattar högt och han fortsätter tills vi båda måste lugna oss för att få luft. Nu är det ombyta roller och han ligger i mitt knä med huvudet, utsträckt över hela soffan.
- Såå.. Börjar Justin. - Hur känner du inför i morgon?
- Tycker det ska bli riktigt kul! Tycker inte du?
- Jo..
- Det låter inte riktigt så, varför inte?
- Jo de klart de ska bli kul! Men jag behöver veta en sak först.. Du kommer väl kunna göra så här även om de andra är med? För vill inte förlora de vi har bara för vi ska vara där med dem i en vecka?
- Men de klart jag kan! Och jag ska det, jag lovar! Säger jag och ler.
Justin ler och gör pussar i luften för att få mig komma närmare med läpparna så han kan pussa mig.
- Jag kanske borde bege mig hemåt. Vi ses ju ändå imorgon!
- Ja oj, klockan är ju redan 12! Svarar jag efter att ha tagit upp mobilen.
Jag följer med Justin ut till hallen och säger hejdå. Sedan vänder jag mig för att städa upp vårat ostbåge-krig med ett stort leende.
Kapitel 4 - The first date
P R E V I O S L Y
- Har du det här på dig så ser du fin ut, men inte för fin.
Jag nickar instämmande. - Det där blir bra!
Emmy kastar sig i sängen strax efter att jag bett henne hämta jordgubbarna och sitt egna glas. Vi sätter på en film och myser ända till middagen är klar, som hon får äta med oss och sedan åker hon hemåt. Jag hoppar då in i duschen och tvättar mig noggrant. Sedan letar jag efter kläder att ha till imorgon i skolan och lägger fram de på fotöljer som står bredvid garderoben nu. Jag flätar håret och går sedan i säng. Imorgon ska jag på dejt. Med Justin. Min mage börjar pirra och jag somnar med ett leende på läpparna.
Efter skolan på Tisdagen.
I samma stund som jag kliver innanför ytterdörren plingar mobilen till. Jag krånglar ur den ur fickan i samma veva som jag sparkar av mig skorna. Det är ett sms från Emmy, som säger lycka till ikväll, bara tanken av kvällen får det att pirra i magen. Det skulle bli min första dejt. Någonsin. Mamma ser på mig när jag kommer in i köket.
- Varför är du så glad? Säger hon frågande.
- Jag ska på dejt. Ikväll, med Justin.
- Jaså, vem är Justin?
- Bara en kille i klassen.
Mamma säger ”mhm” och återgår till det hon hållt på med medan jag tar min dricka och går mot rummet. Jag slår på datorn med musik, och sedan går jag mot duschen.
När jag duschat tar jag på mig morgonrocken och sedan sätter jag upp håret i handduken. Under tiden håret får torka i handduken går jag till datorn för att skriva klart en uppsats. Ungefär en halvtimme senare, när håret nästan torkat börjar jag fixa mig. Jag förstärker mina självlockar och sätter på mig kläderna Emmy valt dagen innan. Sminket blir enkelt, lite eyeliner där, lite mascara här och sedan var det klart. Skorna tog längst tid att välja, men eftersom Emmy valt svarta shorts passade helt klart de svarta ballerinorna bäst. Jag rotar fram min svarta handväska jag tänkt ha och lägger ner plånboken, mobilen och lite annat smått och gott. När det är klart kliver jag i skorna och går ner mot hallen. Rotar fram bilnyckeln bland allt jag just lagt ner i väskan och ropar hejdå. Till svar får jag, var försiktig, ta det lugnt och ring om det är något. Jag stänger dörren efter mig och studsar ut till min vita mutsubishi lancer.
När jag parkerat bilen utanför stället där Justin snart skulle dyka upp blev jag nervös. Magen kändes som om den var fullproppad med fjärilar som aldrig fick ro och jag ville bara kasta upp maginnehållet. Snart kommer en Range rover och parkerar på samma parkering. Ut ur den kliver Justin. Jag tar ett djupt andetag och ser mig själv i spegeln en sista gång innan jag kliver ur bilen. När jag vänder mig om ler Justin emot mig, jag går emot honom och när jag kommer fram omfamnar han mig samtidigt som han säger hej.
- Hej, vad har du planerat egentligen? Frågar jag nyfiket.
- Ja, först ska vi in här, och äta. Sen har jag en till sak planerad.
Jag ser undrande på honom medan han leder mig in i restaurangen.
Vi båda tar pasta med någon slags sås som jag inte kan utala namnet på. Gott är det iallafall och både jag och Justin proppar munnarna fulla.
- Hur var det i skolan idag? Frågar Justin mig.
- Jo det var bra, extra matten efter skolan var kanon, skulle inte du vara där?
- Jo.. Börjar Justin och rodnar. - Det var så att Ryan, min kompis, kom och frågade om jag hade kläder och sådant utvalt till ikväll. Jag kom på att jag inte haft det, så vi åkte och shoppade. Han skrattar nervöst till efter han sagt det klart.
Jag ler emot honom. - Det var gulligt. Vill du veta en pinsam sak?
Han nickar då han stoppat munnen full av pasta.
- Det här är min första dejt. Någonsin.
Justin ser förvånat på mig medan han tuggar och sväljer de han har i munnen.
- Hur kan någon så fin, aldrig varit på en dejt?
Jag ler generat emot honom och rycker på axlarna. Han skakar på huvudet och säger att det här ska bli en dejt jag sent ska glömma innan han proppar munnen full med spagettin igen.
När notan kommer in sträcker sig Justin efter den.
- Jag betalar, det ska ju trots allt vara en dejt du sent ska glömma.
Jag skakar på huvudet och ler emot honom medan han lägger i pengarna och vi reser oss. Justin går efter mig ut ur restaurangen och ber mig lämna min bil och istället hoppa in i hans. Jag gör som han säger och han är en gentleman och öppnar dörren. Han stänger den och skyndar sig runt till förarsätet.
- Vart ska vi?
Han ser på mig och ler. - Det ska du snart få se.
Justin kör ut från parkeringen och ut på vägen, efter tio minuter kommer vi ut från förorten och börjar närma oss en sjö. Justin svänger in på en parkering och stänger sedan av motorn. Han kliver ur, går runt och öppnar åt mig.
- Tack
- Varsågod sweetheart. Säger han medan han tar ut en korg ur bakluckan.
- Vad gör vi här då? frågar jag medan vi går emot stranden.
- Jo.. Han pausar och kommer närmare mig under tiden innan han fortsätter. - Vi ska slå oss ner på filten som jag har i korgen, sen ska vi ta fram drickan och jordgubbarna, sedan ska vi bara sitta här, och prata och se solnedgången.
Jag ler. - Inte visste jag att du var en sådan romantiker.
- Det är inte många som vet. Säger han och ler återigen medan han ställer ner korgen.
Han fixar till filten och vi slår oss sedan ner en bit ifrån varandra.
I början sitter vi bara där, tittar på vattnet som är spegelblankt och solen som är på väg ner. Plötsligt känner jag hur jag börjar bli kall och huttrar till. Justin märker det och flyttar närmare och lägger armen om mig. Utan ett ord burrar jag in mig mot honom och ler för mig själv.
- Det här kanske är en taskig sak att fråga, och du behöver absolut inte svara. Men hur är din cancer? Liksom.. är den allvarlig och så?
- Det är okej, de klart du är nyfiken, vem skulle inte vara det. Jag pausar och tar ett djupt andetag. - Jag har redan gått igenom en kemoterapi, jag hade tur och tappade aldrig mitt hår eller så, jag mådde jättedåligt då, spydde och var väldigt trött i hela kroppen. Jag besegrade cancern, men det är inte omöjligt att den kommer tillbaka.
- Okej, men du verkar så sjukt stark, som om den skulle komma igen, skulle du lätt klara det.
Jag ser på honom. - Tack.
Han möter min blick och det känns som flera år går förbi medan vi ser på varandra, hela världen försvinner. Allt utom honom. Han gör ett litet leende stryker mig över kinden och jag lägger sedan huvudet på hans bröstkorg och så börjar vi prata om allt möjligt. Allt mellan himmel och jord medan vi ser på solnedgången.
Tillbaka vid restaurangen kliver vi båda ur Justins bil för att säga hejdå. Han ställer sig lutad mot bilen och ser på mig.
- Jag hade riktigt kul. Jag hoppas du hade det med.
Jag nickar, jag vill egentligen inte säga hejdå, men det var sent, och det var skola i morgon.
- Absolut, jag hoppas vi kan göra om det någon dag.
- Vad sägs som på fredag? Frågar Justin innan jag ens hinner avsluta min mening.
Jag skiner upp. - Absolut!
Justin kommer närmare. - Då ses vi på fredag.
- Och imorgon och alla andra dagar innan det. Fyller jag i och tar ett steg närmare.
- Jajamän! Säger Justin och tar ett steg närmare.
Nu står vi så nära så jag känner han andetag. Jag ser upp mot honom, eftersom han är längre än mig. Och han ser ner på mig, han lutar sig neråt och för sina läppar mot mina. När hans snuddar mina pirrar kroppen till och jag lägger armarna om hans axlar. Han drar mig närmare och håller om mig runt midjan. När kyssen avslutas ler han extra mycket. Jag ler också och kramar honom hårt en gång, innan jag går mot min bil för att åka hemåt.
Kapitel 3 - "I just asked him out"
Strax kliver killarna in efter Emmy och ler stolt. Caroline och Ellen blir båda arga de också och jag kan inte låta bli och le när jag ser att Justin är en av dem. Justin ser på mig och småler innan han omfamnar Ellen som kommit för att krama honom.
- Blev du rädd? Frågar han mig när han kommer fram.
- Skulle inte du blivit rädd om det hände dig?
- Det klart jag skulle, vi väntade ju på exakt rätt tillfälle att börja.
Jag ger honom en liten smäll på axeln och skrattar åt honom samtidigt som jag skakar på huvudet. Justin flinar mot mig innan han går tillbaka till killarna som bestämt sig för att dra vidare och lämna oss till vårat. Precis innan han går ger han mig en sista blick och blinkar med ena ögat. Sen är han och de andra killarna borta igen.
- Jag tror visst någon har en beundrare! Säger Ellen retsamt.
Jag ler emot henne och kryper upp i soffan tillsammans med tjejerna som valt en ny film. Denna gång, ingen skräckfilm.
- Alice, du måste kliva upp nu! Tjatar mamma för hundrade gången.
- Mm.. Svarar jag och vänder mig i sängen.
- ALICE!
- Jaa! Säger jag och sätter mig upp med en suck.
Idag skulle jag köra bil för första gången till skolan, sedan vi flyttat hit, eftersom jag med stor marginal kommer missa bussen var det tur att det var just idag. Jag hasar mig ur sängen med stora suckar och drar mig sakta mot garderoben. Ut ur den tar jag fram ett par trosor och slänger av mig de jag redan haft, bhn åker på och en rosa pösig t-shirt stoppas in i ett par blåa shorts. Håret får vara och sminket blir enbart lite mascara. Jag tar min väska och hoppar i ett par svarta ballerinor som är nya. I hallen möter jag mamma som ger mig en puss på kinden innan hon rusar ut för att åka till jobbet. I köket hör jag hur Leah grejar med något och hur Mason suckar när hon spiller ut all mjölk ur skålen hon haft framför sig i samma stund som jag kliver in i köket. Jag breder en macka och äter den fort, sedan dricker jag lite mjölk, borstar tänderna och säger hejdå till Mason och Leah.
När jag svänger in på parkeringen utanför skolan står Emmy och väntar på mig.
- Vart är Ellen och Caroline? Säger jag innan jag ens tänkt tanken på att säga hej.
- De mådde inte bra så de stannade hemma idag.
Jag mumlar okej till henne eftersom jag inte riktigt lyssnar längre. Min blick har fastnat på Justin som visar något tricks med skateboarden en bit från oss. Emmy knäpper med fingrarna framför ansiktet på mig.
- Om du är så intresserad av honom, varför säger du ingenting till honom?
Jag ler ett snett leende. - För jag är jag.
- Du är du, och du är fin, du är vacker, snäll, rolig och underbar. Jag kan hjälpa dig om du vill ha kontakt med honom och kanske sedan gå en ut?!
- Kanske det! Säger jag och börjar röra mig mot skolan.
Emmy har dock andra planer och springer raka vägen fram till Justin innan jag ens hinner öppna munnen har hon nått honom. De drar sig från den stora klungan av killar och pratar om något. Emmy ler och säger hejdå eller liknande innan hon vänder på klacken och kommer hit.
- Här. Säger hon och räcker mig en lapp.
- Vad är det här?
- Justins nummer. Jag bjöd precis ut honom åt dig, ni ska gå ut i morgonkväll. Så du och jag ska leta kläder till dig idag!
Jag skakar på huvudet medan vi rör oss in mot klassrummet. Men samtidigt, kan jag inte låta bli att le.
Första lektionen är Engelska, där får vi läsa och tolka en bok. Sedan har vi musik, historia och nu lunch. Under lunchen sätter jag och Emmy mig vid ”vårat” vanliga bord utomhus och pratar och skrattar och äter av den inte så goda skolmaten. Idag var det pastasallad med kyckling i, vilket jag gillar, men skolmat är skolmat. Precis i samma stund som jag öppnar min dricka kommer Justin och två av hans kompisar och slår sig ner vid bordet.
- Är det lugnt om vi sitter med er eller?
- Javisst! Svarar Emmy.
- Ja, Ehm Alice, det här är Ryan och Joe, Ryan joe, det här är Alice.
Vi ler emot varandra som en hälsning och sedan börjar de babblas om allt möjligt. Hela tiden ger Justin mig små blickar och han har även hoppat lite närmare än vad han satt från början.
När vi ätit klart går vi tillsammans och slänger resterna och sedan går vi alla tillsammans till skåpen och efter det vidare till lektionerna.
Matteläraren står och diskuterar ett tal tillsammans med en av de smartare i våran klass. Själv sitter jag här och är formad som ett frågetecken. Justin som sitter vid bänken bakom petar på mig i ryggen och jag hoppar till för jag inte varit beredd på det. Han flinar lite och pekar sedan på pappret. Jag tittar där han pekat och han visar ett tal.
- Vad menar du?
- Förstår du det?
Jag skakar på huvudet - Nej, jag förstår nästan ingenting av de här. Vet du om det finns någon extra matte?
- Ja, efter skolan imorgon, jag brukar gå på den, vi kan gå tillsammans om du känner för det?
Jag ler emot honom och nickar innan jag vänder mig om och försöker klura ut matten.
Efter skolan möter jag Emmy vid skåpen då vi inte haft samma sista lektion. Vi går tillsammans till min bil och kör hem till mig. När vi kliver in i våran hall ser sig Emmy storögd omkring.
- Wow. Vad fint ni har det!
- Tack, det är min mamma och hennes kille som inrett hans hus på nytt, innan vi flyttade hit.
Leah kommer skuttande ut i hallen och ser storögd på flickan bredvid mig. - Vem är du?
- Jag heter Emmy, jag är kompis med Alice. Vem är du?
- Jag heter Leah, jag är syster till Alice! Svarar hon glatt innan hon skuttar vidare upp för trappan.
Mason sitter i köket när vi kommer in för att hämta dricka och presenterar sig snällt för Emmy medan jag tar en kanna med saft två glas och lite jordgubbar som blivit kvar sen kvällen innan. Sen visar jag vägen upp till mitt rum och ställer brickan på skrivbordet. Emmy ser sig runt medan jag häller i dricka åt oss och tar mitt glas till sängen, innan jag slår mig ner ställer jag det på sängbordet.
- Du får se efter om jag har några kläder som passar. Säger jag till Emmy som öppnar garderoben.
Emmy plockar runt i garderoben och drar snart ut ett par svarta shorts, en topp och en kofta. Hon ler belåtet.
- Har du det här på dig så ser du fin ut, men inte för fin.
Jag nickar instämmande. - Det där blir bra!
Emmy kastar sig i sängen strax efter att jag bett henne hämta jordgubbarna och sitt egna glas. Vi sätter på en film och myser ända till middagen är klar, som hon får äta med oss och sedan åker hon hemåt. Jag hoppar då in i duschen och tvättar mig noggrant. Sedan letar jag efter kläder att ha till imorgon i skolan och lägger fram de på fotöljer som står bredvid garderoben nu. Jag flätar håret och går sedan i säng. Imorgon ska jag på dejt. Med Justin. Min mage börjar pirra och jag somnar med ett leende på läpparna.
Har varit/är fortfarande utan datorladdare till min mac så har inte kunnat skriva på novellen,
därav kommer den nu idag istället för i lördags. Men bra ändå va? :)
Kommentera gärna med saker ni vill ska hända i novellen!
Kapitel 2 - Sleep over!
Svar: Jag ska försöka publicera en varje vecka (dvs varje helg)
Fredag
Det var nu slutet av min femte dag i den nya skolan och det har inte alls hänt mycket. Emmy och jag har kommit varandra väldigt nära. Och han, den där Justin, ger mig blickar då och då under skoltid men vi har inte sagt något mer till varandra. Jag trivs här, bättre än jag trodde. I den förra skolan hade jag inte så många vänner eftersom jag bytte till den när jag precis fått min diagnos. Jag startade kemoterapin nästan direkt och hann därför nästan aldrig vara i skolan, så jag saknar egentligen ingen därifrån. Men däremot om jag skulle flytta härifrån nu, efter fem dagar så skulle jag sakna Emmy, Caroline och Ellen. De hade på något sätt redan lyckats bli mina bästa vänner redan efter fem dagar.
Caroline knäpper med fingrarna framför mig. - Jorden till Alice!
Jag rycks ur mitt tänkande och ler ursäktande emot henne.
- Vi tänkte sova över hos mig ikväll. Vi planerade det redan förra veckan då mina föräldrar sa att de skulle åka bort. Fortsätter Caroline när hon märkt att jag är i verkligheten igen.
- Vill du också komma? Frågar hon och ler.
- Jag och mamma ska till sjukhuset nu, för att prata med läkare, men jag kan höra med henne och återkomma? Säger jag på ett frågande sätt.
Caroline nickar och ler emot mig. - Det blir toppen, men hörni tjejer, vi ses ikväll! Säger hon medan hon börjar gå mot sin bil.
Jag säger hejdå till de andra tjejerna som också går emot sina och jag sätter mig ned för att vänta på mamma. Precis då rullar en skateboard utan människa förbi och snart kommer Justin springandes. När han kommit ikapp den plockar han upp den och får samtidigt syn på mig.
- Alice. Säger han och ler.
- Justin. Svarar jag med ett litet skratt.
Han slår sig ned bredvid mig på bänken. - Vart har du gjort av Emmy, Caroline och Ellen då? Frågar han sedan.
- De åkte precis. Vi ska ses senare ikväll hos Caroline.
- Jaha, vad händer där då?
- Vi ska sova över med varandra bara!
Han nickar okej. Plötsligt ropar en bunt killar på honom och han höjer handen till svar. Han reser sig och ser på mig.
- Jag måste dra. Vi borde hänga någon gång!
- Absolut.
- Jag hör av mig!
Jag nickar och han sätter full fart på skateboarden bort till killgänget och precis därefter kommer mamma.
- Alice Fuller. Ropar doktorn som precis kommit ut i väntrummet.
Mamma reser sig upp och jag strax efter henne, vi tar våra saker och följer efter doktorn längst den vitmålade korridoren. Plötsligt svänger han in i ett rum och vi följer efter. Han ber mig sitta på sängen efter att han hälsat på både mig och mamma. Även detta rum är vitmålat med en säng, en stol för medföljare så som mamma och ett skrivbord för doktorn samt skåp med utrustning.
- Okej Alice, jag ser att du redan gått igenom kemoterapi en gång innan. Hur mådde du efter det?
- Sådär, jag var väl väldigt svag i början och blek och så.
Jag gillar inte att svara på doktorns frågor och svarar inte mer än så, utan mamma får förklara resten. När vi svarat på rutinfrågor för människor med cancer får jag gå för att rönka magen där cancern sitter. Och efter rönken säger doktorn att vi får komma tillbaka om några dagar då de tagit en ordentlig titt på bilden jag just tagit i rönken.
-Tänk om den kommer tillbaka? Säger jag till mamma när vi går ut från sjukhuset.
- Du klarar det här Alice. Vi klarar det här. Säger mamma med oro i rösten, som hon försöker dölja.
På kvällen
När vi kommit hem hade jag stort sätt bara slängt upp min väska på sängen, packat ner lite kläder, min pyjamas, tandborste, mobilladdare, några filmer och lite smått och gott att tugga på för mig och tjejerna. Sedan hade jag bett mamma om skjuts och nu står jag här, utanför Carolines dörr redo för att sova över.
Caroline öppnar dörren några sekunder efter att jag plingat på och ler stort mot mig.
- Hej! Vad bra att du kom, vi har precis beställt pizza!
- Hej!
Caroline ger mig en gest som betyder något i stil med ”stig på” och jag kliver in i huset. När jag tagit av skorna visar hon mig runt i det stora huset och lagom till rundturen är slut plingar det på dörren och pizzan har kommit. Medan vi tar in den fixar Ellen och Emmy tallrikar till vardagsrummet där vi ska sitta.
- Hugg in tjejer! Säger Caroline och tar för sig.
Plötsligt brister Ellen ut i skratt och Caroline likaså. Emmy tittar på mig med en konstig blick och även jag brister ut i skratt när jag ser på henne, runt hela munnen har hon smältost som hänger som skägg ungefär. Hon ser ännu mer frågande ut och repeterar hela tiden frasen ”vad är det?”.
- Du... Börjar Caroline men kan inte avsluta meningen eftersom skrattet fortsätter komma.
- Du har..
- Har du odlat skägg? Frågar jag mellan skratten.
Emmy ser på mig återigen med en konstig blick igen. Caroline håller upp telefonen med omvänd kamera så att Emmy kan se sig själv. Även hon brister ut i skratt då hon ser sig själv. I ungefär tio minuter skrattar vi ihjäl oss alla fyra och sedan lugnar det sig äntligen. Och när vi väl lugnat oss har vi skrattat så magarna gör ont och tappat lusten att äta för tillfället så pizzan får åka in i kylskåpet och filmen vi valt slås igång istället. Vi kurar ihop oss i soffan till skräckfilmen som i full rulle.
Mitt i den läskiga delen av filmen knackar det plötsligt på fönsterrutan i köket och i kör med tjejen i filmen skriker vi alla fyra högt. Med stora ögon ser vi på varandra och sedan mot fönstret där ljudet kommit. Snart knackar det på fönstret i hallen och vi skriker ännu högre och hoppar närmare varandra. Emmy slår av filmen och vi sitter där knäpptysta alla fyra. Man kan nästan höra hur hjärtat dunkar hårt i bröstkorgen på oss alla. Emmy viskar hur typiskt äkta skräckfilm vi befinner oss i just nu. För hur ofta händer inte det såhär i dem? Karaktärerna ser på en skräckfilm och sedan händer de dem något. Ellen viskar åt henne att vara tyst och när Emmy blivit tyst hör vi hur några smyger runt huset och viskar. Plötsligt blir det knäpptyst. Det ända vi hör är oss själva andas, och våra hjärtan bulta. Knackningen som kommer på fönstret i vardagsrummet skrämmer oss alla och vi skriker nu högre än vad vi gjort de två andra gångerna. Emmy är först med att sluta då hon ser vilka det är. Hon petar på oss och säger åt oss att vara tyst och jag, Ellen och Caroline slutar även vi. Emmy reser sig upp och öppnar altandörren.
-Ni borde skämmas rejält! Säger hon åt killarna utanför.
Strax kliver killarna in efter Emmy och ler stolt. Caroline och Ellen blir båda arga de också och jag kan inte låta bli och le när jag ser att Justin är en av dem. Justin ser på mig och småler innan han omfamnar Ellen som kommit för att krama honom.
- Blev du rädd? Frågar han mig när han kommer fram.
- Skulle inte du blivit rädd om det hände dig?
- Det klart jag skulle, vi väntade ju på exakt rätt tillfälle att börja.
Jag ger honom en liten smäll på axeln och skrattar åt honom samtidigt som jag skakar på huvudet. Justin flinar mot mig innan han går tillbaka till killarna som bestämt sig för att dra vidare och lämna oss till vårat. Precis innan han går ger han mig en sista blick och blinkar med ena ögat. Sen är han och de andra killarna borta igen.
- Jag tror visst någon har en beundrare! Säger Ellen retsamt.
Jag ler emot henne och kryper upp i soffan tillsammans med tjejerna som valt en ny film. Denna gång, ingen skräckfilm.
Kapitel 1 - Moving in
VIKTIGT: Justin är inte känd ännu.
”Jag heter Alice, jag är 17 år och har cancer.” Jag har gått igenom meningen så många gånger så den fortfarande ekar i huvudet på mig. Hela morgonen har jag mumlat den för mig själv om och om igen. Och för varje ny gång jag säger de låter de ännu mer fel än gången innan. I morgon skulle jag behöva säga de - högt, inför alla de nya klasskompisarna. Jag ser inte ut att ha cancer, jag har tjockt brunt hår på huvudet, det är ett typiskt misstag man gör. När man ser en flintskallig tjej tänker man gensat "stackare", men det finns faktiskt de tjejer som trivs utan hår och de tjejer som har cancer och hår. Medan tankarna sjunker in och undrar hur den nya klassen kommer vara lutar jag huvudet mot nackstödet på bilsätet och följer vägen med blicken. I ögonvrå ser jag hur mamma tittar på mig. Min mamma, hon heter Miranda och fick mig som 18 åring, vilket gör henne till 35 år gammal. Hon har axellångt blont hår, blåa ögon och ett fläckfritt ansikte. Hon är egen företagare sedan några år tillbaka och har startat ett någorlunda berömt skivbolag. Hon driver även en cancerfond på sidan av jobbet och det är hennes passion, att hjälpa andra. I baksätet av bilen sitter min lillasyster Leah hon är 8 år gammal med brunt långt hår och bruna ögon. Leah är som vilken flickig flicka som helst, älskar rosa, hästar och dockor. Vi är inte helsyskon eftersom min pappa lämnade min mamma när hon fick reda på att hon var gravid. Leahs pappa är inte heller med i bilden, men det är för att han gått bort då han var med i en bilolycka när Leah bara var några månader. Sen dess har det varit vi tre, tills nu. Mamma har dejtat en kille, Mason, i några år och vi ska nu flytta in hos honom, och jag och Leah är helt okej med det.
Mamma svänger in på en lång uppfart och efter några sekunder skymtar ett hus bakom häcken. På trappan som leder till ytterdörren på det stora vita huset står Mason. Hans bruna hår ser ljusare ut än vanligt på grund av solen som ligger rakt på. Han ler stort när vi kliver ut ur bilen.
- Äntligen! Säger han och kramar om mamma sedan kramar han Leah och hälsar på mig.
- Flyttbilen kommer nog alldeles strax den också. Säger mamma och spanar mot uppfarten.
- Kom så går vi in och tar något till lunch så länge. Säger Mason och tar Leahs hand.
När vi kliver innanför dörren möts vi av en vitmålad hall med svarta detaljer, en helkoppspegel med svart ram tar upp väggen till höger tillsammans med kläd- och skoställ även de var svarta. Till vänster om ytterdörren är två vitmålade breda trappor, en som leder till övervåningen och en som leder till källaren. I det höga taket sitter en kristalkrona och lyser upp hela hallen och ger den en mjuk färg.
- Medan mamma och jag plockar fram kan ni alltid se er omkring, på övervåningen är era nya rum.
Mason och mamma försvinner in i köket och Leah tar förtjust tag i min hand och drar med mig till övervåningen.
När vi kliver upp från sista trappsteget möts vi av ett sällskapsrum med en stor soffgrupp, bokhyllor och en liten hörna ser mer ut som ett kontor. Till höger om trappan ligger två sovrum, Mamma och Masons och Leahs. Hon blir stormförtjust i sitt ljusrosa rum och hinner stöka till allt innan jag hunnit svänga till vänster och öppnat min dörr. Jag möts av ett vitmålat rum. Mitt i rummet, står en dubbelsäng med två sängbord. Mitt emot sängen står en vit byrå med en tv på. Ovanför sitter tomma tavellister och väntar på mina tavlor. Väggen lägnst in i rummet är full av garderobsdörrar som går från golv till tak. Själva dörrens vägg är brydd med en helkropsspegel i shabby chic stil och bredvid står ett skrivbord även det i shabby chic, ovanför skrivbordet sitter tre hyllor för mina böcker. Jag är helt förtrollad av det fina rummet och kastar mig på den mjuka sängen. Jag kravlar mig strax ur den och går mot garderobsdörrarna för att utforska hur stort det faktiskt är. Jag drar i lådor, kollar in detaljer i rummet och så vidare, jag är med andra ord helt bortkopplad från verkligheten och har därför inte hör hur mamma ropat att det är mat. Jag rycks ur den värld jag varit i av en knackning följt av mammas röst som sagt åt mig att komma och äta.
På kvällen
-Det här är nog din sista kartong Alice. Säger mamma och släpper ner den på golvet innan hon fortsätter. - Är du säker på att du orkar själv eller vill du ha hjälp?
- Jag orkar, jag tänkte bara packa upp kläderna sen titta på film. Okej?
- Ropa om det är något.
Jag nickar och sjunker återigen i min lilla värld för att fortsätta packa upp kläderna ur kartongen för att sedan lägga dem på sängen och sedan hänga upp de, lägga det i lådor eller på hyllor.
En halvtimme senare är jag klar med kläderna och skjuter iväg de andra kartongerna till ett hörn av rummet. Jag tar min handduk som mamma lagt fram åt mig så jag ska kunna duscha och går för att göra just det. När jag kliver ur duschen virar jag handduken runt mig och går återigen till rummet. Jag kliver i pyjamasen och i byrån där tvn står har jag lagt i mina filmer i en låda. Jag väljer en och slänger mig sedan i sängen för att gosa ner mig. Mitt i filmen slår tankarna mig att i morgon börjar jag skolan. En ny skola. Jag suckar, imorgon måste jag säga den där meningen. Igen.
- Jag heter Alice, jag är 17 år och jag har cancer. Mumlar jag för mig själv innan jag hinner somna.
Första dagen i skolan.
Mamma kör mig till skolan och jag säger hejdå innan jag hoppar ur bilen glad över att slippa ta bussen första dagen. När jag kliver in i den stora byggnaden möter en tjej upp mig nästan samma sekund och räcker fram handen.
- Hej, jag heter Emmy. Vi ska gå i samma klass.
- Hej, jag heter Alice. Säger jag förvirrad innan jag fortsätter. - Hur visste du att jag var den nya?
Emmy rycker på axlarna. - Liten förort, så vi vet liksom redan vilka alla som går här är och då är det lätt att veta vem den nya är. Kom, jag följer dig till lektionen.
Emmy drar med mig och två andra tjejer kommer upp jämsides med oss.
- Det här är Alice. Säger Emmy och pekar på mig.
- Hej, jag heter Caroline och det här är Ellen.
- Hej! Svarar jag och ler emot dem.
Inne i klassrummet syns det tydligt vilka som brukar umgås med vilka då det sitter ungefär fyra olika grupper på fyra olika ställen. Emmy och Caroline slår sig ner bredvid varandra och Ellen ger en gest för att få mig att slå mig ner bredvid henne. Jag ler tacksamt och sätter mig i samma stund kommer läraren in i klassrummet.
- Vi har fått en ny elev in i klassen och jag tänkte att hon skulle få komma upp hit och berätta om sig. Alice? Säger hon och ser på mig.
Jag känner hur tystnaden blir ännu tystare och hur alla blickar riktats mot mig. med ett försök att inte se rädd ut ställer jag mig och går fram i klassrummet. Jag ställer mig med ansiktet mot min nya klass och öppnar munnen men ljudet vill inte ut. Jag harklar mig och försöker igen.
- Hehe förlåt, jag är lite nervös. Säger jag och ler.
De andra ger ifrån sig ett litet skratt och jag fortsätter sedan. - Jag heter Alice. Jag är 17 år och flyttade precis hit från norra delen av stan.
Jag pausar. - Det finns en sak som skiljer mig från de flesta i våran ålder. Jag har cancer. Och det kan vara viktigt för er att veta.
Ingen säger något men jag kan se deras medlidande i ögonen medan jag tar promenaden tillbaka till min plats.
Efter sista lektionen när jag precis ska resa mig från platsen råkar då putta till en av killarna i klassen.
- Förlåt. Säger jag och vänder mig emot honom.
- Det är okej. Alice var det va?
- Ja.
- Fan vad du är modig, som vågar säga att du har cancer bara sådär blev helt paff, men du ser liksom, väldigt frisk ut.
- Jag vet, men cancern är inte så långt gången ännu. Och jag behandlas inte varje vecka, vissa veckor är jag vit som snö i hudfärgen och klen som bara den.
- Tror du är lika fin då också. Jag heter Justin förresten. Säger han med ett leende innan han tar sina saker. - Vi ses Alice.
Novell - All that matters - Prolog
Prolog:
Alice är en 17 årig tjej. Hon har brunt hår och bruna ögon, hon är inte pinsmal utan hon är alldeles lagom smal. Alice är en sprallig, omtänksam, glad och positiv person. Alice ser ut och är som vilket tjej som helst. Men Alice är inte vilken tjej som helst. För Alice har cancer och det har hon haft sedan några månader tillbaka. Alice mamma, Miranda fick sin dotter som 18 åring och 9 år senare fick hon en till dotter med en annan man. Alice halvsyster Leah var bara några månader gammal när hennes pappa omkom i en bilolycka. Sen dess hade det bara varit en familj på tre. Tills Mason kom in i bilden. Nu ska de flytta till en mindre förort där Mason bor och Alice tvingas byta skola. I den nya skolan möter hon en kille som hon genast fattar tycke för. Kanske var det för hans unika personlighet eller kanske var det för att han bara såg bra ut, vem vet. Hans namn är Justin.
Lite kort om mig:
Jag heter Ida och har sedan 2010 har jag drivit min egna novellblogg om Justin. Ni hittar den här. Jag har publicerat fyra olika noveller och den senaste har enbart ett kapitel kvar. Jag fick erbjudandet att skriva en novell här och jag tog chansen då jag inte riktigt har tid att sköta om min egna novellblogg längre. Jag älskar att skriva och hoppas att ni kommer tycka om denna novell, tveka inte med att ge feedback och tycka till om handlingen!
