Justin Drew Bieber SWE - Sveriges största blogg om Justin Bieber!

Jag vet inte hur jag kommit upp hit, men när jag slår upp ögonen ligger jag iallafall i sängen. Justin är inte i rummet och jag hör skratt som kryper in genom dörren som står på glänt. Gardinerna är fördragna men solens strålar lyckas ändå ta sig in. Det sista jag minns från gårdagen är att jag funderat på om jag ska berätta för dem nu eller senare. Jag skakar av mig tankarna och rullar runt i sängen och sträcker på mig och samtidigt kollar jag klockan på mobilen som visar 8. Idag gör inte kroppen lika ont, vilket är så otroligt skönt. Jag tar ett djupt andetag och blundar en stund till.
 
Efter en halvtimmes dragande i sängen reser jag mig upp och drar på mig en enkel rosa sommarklänning. När jag sedan går ner för trappan för att äta frukost ser de andra på mig och ler. 
- Godmorgon!
- Godmorgon! Säger jag och ler tillbaka. 
- Sovit gott? Frågar Emmy.
- Mhm! Ni då? Svarar jag och nickar.
- Helt okej.
- Alldeles underbart skönt var det! Fnissar Caroline.
Vi andra fyra som är i köket ser på henne med en förvånad blick. 
- Varför så ”alldeles underbart skönt”?!
- Jag och Kevin smsade under tiden ni sov.. så smög jag in till honom och myste lite där på natten!
- ooh..
- Sluta!
Vi skrattar åt hennes rodnad och sedan börjar diskussionen med mindre intressanta saker ta fart.

Efter jag ätit frukost frågar jag vart Justin är och får svaret att han sitter ute på altanen med Ryan, Kevin och Tyler. När jag kommer ut ler dem emot mig och säger godmorgon. Justin ler extra mycket och drar mig emot honom och plötsligt sitter jag i hans knä, han drar mig närmare och lägger huvudet på min axel. 
- Vad vill ni hitta på idag, några förslag? Frågar Ryan.
- Det är så fint väder idag, kan vi inte gå ner till stranden och ta med lunch dit, och bara bada och ha en sån dag idag? Säger jag.
- Absolut! det går hur bra som helst för mig! Ska vi gå runt 12? 

Vi alla tycker att tolv låter som en bra tid och vi hjälps åt att packa ner lunch i en picknick-korg och sen går vi alla ner till stranden. Väl framme på stranden lägger vi alla våra handdukar och filtar i en cirkel och när det är gjort försvinner hälften ner till vattnet. Jag känner mig lite frusen och bestämmer mig därför för att stanna på land och hjälpa de andra flickorna plocka fram lunchen och sedan ropa till de andra som kommer springandes som små hungriga vargar. Tillsammans äter vi våran lunch som består av kycklingsallad, baguetter och saft med smak av jordgubb och lime. Vi skrattar en hel del åt två av pojkarna som fjantar runt och gör olika konster hela tiden. Efter lunchen lägger sig alla ner på sin plats och solar tillsammans. Vi småpratar i olika grupper och har det riktigt trevligt. Mitt i det hela ber Justin mig följa med honom en bit bort.

Vi går bredvid varandra i flera minuter utan att säga något och båda kollar ner mot sanden. Plötsligt suckar Justin och stannar. Hans blick söker sakta min och han ser förtvivlat på mig. 
- Har det hänt något som du inte berättar? För det känns som om det är något som hänt. 
Jag blinkar flera gånger för att försöka få bort tårarna som börjar rinna och när jag inser att det inte funkar kastar jag mig i Justins famn och brister ut i gråt igen. Hans armar tar emot mig och kramar mig hårt i flera minuter tills gråten lugnat sig. Jag snyftar till en sista gång och ser på honom. Min mage knyter sig samtidigt som jag säger:
- Min cancer är tillbaka..

Justins blick fastnar på mig och hans ansiktsuttryck tyder på att han blivit ledsen och inte alls ville höra de orden. Jag kramar honom denna gång och han står där helt stum när jag släppt.
- Du behöver inte säga något. Men jag vill att du lovar mig att du inte berättar för någon, det vill jag göra själv. Okej? Säger jag och ser på honom.
Justin nickar. - Jag lovar, om du lovar att du gör det snart.
- Jag lovar.
Justin ser på mig, stryker mig över kinden och säger:
- Du kommer klara det här. Du är stark, du har Emmy, Ellen, Caroline och så har du framför allt mig. Jag kommer vara med dig, varje steg du tar mot din tillfrisknad. Har aldrig känt som jag känner för dig, för någon annan, någonsin! Alice, du är allt jag drömt om och du är nog den starkaste människa jag mött. Så du kommer klara det!
Jag ler med tårar i ögonen mot Justin och kysser honom.
- Justin, jag tycker om dig så himla mycket.
Han ler mot mig. - Sååå.. det är alltså du och jag på riktigt nu?
Jag skrattar till lite och nickar. - Absolut!