Category: Novell | 2013-10-27 | 20:54:00

NOVELLEN - DEL 3

Här kommer den efterlängtade tredje delen av novellen! För att  läsa de tidigare delarna - klicka på kategorin ''Novell''.


Jag öppnade försiktigt ögonen. Jag var tvungen att blinka ett par gånger för att vänja mig. Vart var jag? Jag kisade runt i rummet. Jag insåg att jag låg i en sjukhussäng. Vad gjorde jag här? Jag fortsatte söka runt i rummet med blicken och såg mamma sovandes i en fåtölj bredvid sängen. Vad är det som händer? Plötsligt var det som att någon kastade en sten i mitt huvud. Smärtan fick mig att gny. Mamma vaknade till och kom fram till sängen.

’’Lilla gumman’’ sa hon och jag märkte att hon försökte hålla gråten inne. ’’Det ska bli bra ska du se’’. Jag såg en tår rulla nedför hennes kind.

’’Vad gör jag här?’’ frågade jag med en raspig röst, vilket gjorde att jag var tvungen att harkla mig.  Mitt i min harkling kände jag en fruktansvärd smärta ena sidan av överkroppen.

’’Aj!’’ utbröt jag.

’’Åh gumman’’ sa mamma medan hon strök mig över kinden, och sprang sedan till dörren. ’’Kan vi få hit en sköterska?! Snabbt!’’

In kom det en ung sköterska. Hon var naturligt sminkad, och hon ingav ett lugn runt sig. Oron jag kände tidigare försvann för en sekund.

’’Hej Christina, mitt namn är Melanie. Du har råkat ut för en hjärnskakning och ett slag över din vänstra sida. Inga revben är brutna men du är blåslagen. Du hade tur i oturen’’ sa sköterskan med ett medlidsamt leende.

Jag försökte att ta in det hon sagt. ’’Men vad är det som har hänt?’’

Plötsligt mindes jag svagt. Jag var hemma hos Justin. Allt var ganska suddigt. Hans skrik från nedervåning. Jag sprang nedför trappan. Allt gick i slow motion. Justin låg blodig på golvet, men jag var inte säker på varifrån blodet kom. Mannens svarta blick som stirrade på mig. Sedan blev allt svart.

 

Jag drabbades av panik och började andas häftigt.

’’Var är Justin?’’ frågade jag sköterskan panikslaget. ’’Han var blodig! Han var skadad! Var är han?!’’ Jag började hyperventilera.

’’Lugn Christina’’ sa Melanie med en lugn och bestämd röst. Jag hörde mamma jämra sig i bakgrunden. ’’Justin är stabil. Du behöver inte oroa dig’’.

Plötsligt kände jag hur innehållet i min mage inte ville stanna där längre. Jag slängde mig åt sidan och kräktes nedanför sängen. Jag gnydde utav smärtan från min blåslagna sida efter den häftiga rörelsen. Melanie strök mig över ryggen medan jag hulkade mig. Mamma sa något som jag inte kunde tyda samtidigt som hon gick ut ur rummet.

När min magsäck hade vänts ut och in lyckades jag sätta mig upp. Tårarna rann nedför mina kinder och jag var alldeles utmattad av ansträngningen.

’’Du fick en panikattack Christina, men försök att lugna ner dig nu’’ sa Melanie. ’’Det är ingen fara med Justin, han befinner sig trygg och säker här på sjukhuset’’. Mina ögonlock kippade och jag kunde knappt hålla dem öppna. Tröttheten var slående och jag somnade medan Melanie pratade lugnande med mig om att vi var tvungna att byta ut min vita sjukhusskjorta.

 

SENARE

Jag vaknade av att någon strök mig över kinden. Jag öppnade försiktigt ögonen och såg att de var Justin som satt i fåtöljen bredvid sängen. Jag visste inte vad klockan var men det var mörkt ute och nedsläckt i rummet. Det enda som lyste upp rummet var några tända ljus på bordet bredvid sängen. Mina tårar började rinna av glädje över att se min fina Justin. Han log emot mig och kysste mig i pannan. Jag såg att han fick anstränga sig när han rörde sig. Han hade ont.

 

Han var mörbultad. Han hade blåmärken över ansiktet och var mörk runt ögonen. Jag kunde inte tyda om det kom från utmattning eller om det var blåtiror. Han tittade in i mina ögon, men jag vet inte vad hans ögon sa. Det var en blandning av ömsinthet och medlidnande. Jag orkade inte fundera över det, jag var bara så lycklig över att han befann sig hos mig. 

Han tog mina händer och la sitt huvud på mitt bröst. Jag borrade in näsan i hans hår och andades in hans doft mellan snyftningarna.

“Förlåt” sa Justin i en snyftning. Han grät. Han försökte dölja det, men han grät.

Jag kysste honom i hans hår, och han kramade om mina händer.

''Det kommer att bli bra, älskling. Bara vi har varandra'' sa han. Jag kysste hans huvud igen. 

Justin reste sig upp från fåtöljen och nickade åt mig att jag skulle flytta ut. Jag såg tårarna rinna nedför hans kinder. Jag flyttade mig, och Justin la sig sedan bredvid mig i sjukhussängen.


Och sådär låg vi. Jag vet inte hur länge befann oss där, kanske flera timmar. 

Till slut somnade vi där på mitt sjukhusrum, tillsammans.

 


Jag hoppas att ni gillade den tredje delen! Den var lite kortare än de tidigare delarna, men jag tänkte att jag ska försöka skriva fler och kortare som jag publicerar oftare. Det kommer en fjärde del och fortsättning nästa vecka!
Kommentera gärna vad ni tycker!

Category: Novell | 2013-10-27 | 09:28:00

Nästa del av novellen

Jag (Emilia) har fått många frågor angående när den tredje delen av novellen kommer ut.
 
Jag vet att det var väldigt längesen den andra delen kom ut, men jag har haft så mycket att göra och inte känt att jag har haft tiden till att sätta mig ner och skriva den.
 
Jag ska för er skull försöka att färdigställa den så fort jag kan, så får vi hoppas att ni gillar den lika mycket som de tidigare delarna!
 
Glöm inte att tävlingen sätts igång idag! Mer info om det kommer under dagen.
 
Hoppas alla får en bra söndag!
Jag skrattar alltid lika mycket åt den här bilden!

Category: Novell | 2013-07-28 | 20:31:00

NOVELLEN - DEL 2

Här kommer andra delen av novellen!

Jag lovade er den igår, men hann aldrig lägga upp den. Men här är den!

Hoppas ni gillar den.

 

Har du inte läst den första delen?

Klicka på länken nedan:
http://justindrewbieberswe.blogg.se/2013/july/novell-pusselbiten.html#comment

 

DAGEN EFTER

 

Jag öppnade mina ögon och fick blinka några gånger för att vänja mig vid morgonljuset. Jag försökte röra mig men en arm höll fast mig. För ett ögonblick drabbades jag av panik, men sedan kom jag på vad det var. Justin låg med ansiktet i min nacke och andades tungt. Jag log och tänkte tillbaka på gårdagen. Jag och Justin. Det var vi igen. Christina och Justin. Tillsammans. Jag log om möjligt ännu störreoch tog Justins hand och kysste den. Jag kände hur han log i min nacke och  tog ett djupt andetag.

’’God morgon baby’’ sa han med sin morgonröst som gav mig rysningar längs ryggraden.

’’God morgon hjärtat’’ svarade jag.

’’Har du sovit gott?’’ sa han medan han kysste mig i nacken, och jag kunde inte låta bli att stänga mina ögon i ren njutning.

”Verkligen” När jag tänkte efter så hade jag inte sovit så gott väldigt länge.

Justin fortsatte att kyssa mig i nacken. Små ömma kyssar. Han fortsatte ut på min axel och längs mina skulderblad.

’’Vad ska vi göra idag?’’ frågade han mellan kyssarna.

’’Jag skulle kunna ligga här hela dagen’’ sa jag

Han satte sig upp och tittade på mig.

’’Det är ju så fint väder, Christina! Vi måste göra något’’ sa han retsamt. Jag tog täcket och drog det över huvudet. Justin skrattade åt mig medan han reste sig ur sängen och tog på sig ett par shorts.

’’Jag går ner och börjar med frukosten’’ sa han och kysste mig i pannan.

 

En halvtimme senare satt jag vid Justins köksbord. Jag fick anstränga mig för att se pigg ut och kände en tryckande huvudvärk.

’’Du tog mitt finaste linne ser jag’’ sa Justin med ett bländvitt leende medan han serverade mig en pannkaka. Jag tittade ner på linnet. Det såg nästan humoristiskt ut, så stort som det var. Jag fnissade till och tittade upp på Justin. Han kollade beundrande på mig och gav mig en kyss på kinden. ’’Du är vacker vad du än tar på dig, det är ganska imponerande’’.

Jag tittade på Justin när han satt och åt. Han hade morgonfrisyr, men han såg lika bra ut för det. Jag tittade ner på hans armar, hans tatueringar. Alla var så välgjorda. Jag studerade hans senaste, ett öga i armvecket. När jag hade tittat på den för länge blev det nästan läskigt, det kändes som att det tittade tillbaka.

’’Vad tänker du på?’’ Justin avbröt mig från mina tankar och såg ner på sitt senaste tillskott på vänsterarmen. ’’Tittar du på mammas öga? Gillar du den?’’

’’Ja, verkligen. Är det Patties?’’ frågade jag. ’’Den är verkligen dekorativ.’’

Justin skrattade till. ’’Ja, är en dekorativ tatuering positivt?’’

’’Ja, det är det’’ skrattade jag tillbaka.

’’Så bra. Jag tänkte duscha, ska du med?’’

’’Nej, det behövs inte. Jag måste rida ikväll så jag duschar då’’

Justin tittade besviket tillbaka. Jag skrattade åt honom och räckte ut tungan. Han reste sig från bordet och ställde undan disken.

 

Justin gick upp till sitt rum,  jag var just på väg efter honom när jag  avbröts av ett  sms. Det var från Claire.

*ÄR ALLT OKEJ MED DIG?*

Jag skulle precis  skriva ett svar hörde jag ett ljud. Det lät nästan som att någon pratade. Var det Justin? Jag gick upp på övervåningen och ju närmare Justins toalett jag kom förstod jag. Justin stod och sjöng.

 

Öppna länken nedan:

*http://a.tumblr.com/tumblr_mg1e3gUiDL1rzyrz5o1.mp3*

 

Han röst liknade en ängels. Den var len som silke och den gjorde mig alldeles varm. Vartenda hårstrå på min kropp reste sig. Den var så vacker. Jag satte mig i hans säng och försvann bort i hans röst. Vem kunde ana att han hade en sådan röst. Visst, jag hade ju hört han sjunga lite grann och att han hade potential, men inte så här. Rösten var fantastisk.

Några minuter senare kom Justin ut ur duschen med handuken löst knuten runt höften. Han var så jäkla sexig. Han tittade på mig med en förvånad men självgod blick.

’’Och vad är det med dig då?’’ retades han. Han visste mycket väl att han såg bra ut.

’’Ingenting, tyckte handduken hängde lite snett bara’’ retades jag tillbaka. Han log sitt busigaste leende. ’’Du borde göra något med den där rösten, Justin’’.

Han stannade upp mitt i letandet av rena kläder och tittade allvarligt men generat på mig. ‘’Hörde du mig?’’

‘’Hur skulle jag kunna undgå att inte höra. Det lät helt otroligt’’.

Justin fnös och skakade på huvudet och gick in i badrummet igen. Han började borsta tänderna. ’’Ska du sitta där hela dagen eller?’’ Jag hörde att han var irriterad.

Jag reste mig ur sängen och gick till honom. Jag orkade inte konfrontera honom och fråga varför han reagerade som han gjorde. ’’God tandkräm’’ sa jag för att bryta tystnaden.

Han fnissade till. ”Visst”. Han förstod vad jag gjorde. Han tog tag i mig och vände runt mig så att jag stod mitt emot honom. Jag kollade in i hans stora, bruna rådjursögon och plötsligt bröt han ut i skratt.

’’Vad?!’’ frågade jag. Han skrattade bara ännu mer.

’’Du har tandkräm på hakan’’ lyckades han säga tillslut när han återhämtat sig. Han tittade roat på mig och torkade bort det med tummen. ’’Min prinsessa’’.

 

 

Jag sträckte mig upp och kysste honom.  Han svarade och kysste mig passionerat tillbaka. Han fick igång mig på en gång. Jag tog min hand och drog den igenom hans fuktiga hår.  Han  höll om mig och tryckte mig mot hans bara kropp.  Våra kroppar möttes och man kunde nästan ta på de svallande känslorna vi båda kände.  Plötsligt kände jag hur Justin stelnade till.

‘’Justin, kom hit din fega lilla råtta! Jag ska ha mina grejer, och det är nu!’’

Jag tittade frågande på honom, och  han satte ett finger över munnen. Jag kände ett obehag längs ryggraden, och Justin gick ut ur badrummet. Han drog snabbt på sig ett linne och ett par shorts och gav mig en manöver att vänta.

‘’Justin, vad är det som händer?’’ viskade jag med panik i rösten.

‘’Vänta bara här, jag kommer snart tillbaka’’ viskade han tillbaka samtidigt som han tog upp ett baseball-trä han hade liggandes bakom dörren.  

Han kysste mig på pannan innan jag såg hans rygg försvinna nedför trappan. Jag satt hjälplös kvar i sängen. Vad var det som hände egentligen? För ett ögonblick trodde jag det värsta. Jag visste att Justin hade haft vissa problem en period tidigare i livet, men jag visste också att han hade bättrat sig. Jag ruskade på mig var att skaka bort de obehagliga tankarna. Ingen kunde vilja Justin något ont så här lång tid efteråt. Men varför tog han då med sig baseball-träet? Jag satt som på nålar i vad som kändes som en evighet.

Jag hörde hur det mumlades på nedervåningen. Plötsligt hörde jag ett skrik. Det kom ifrån honom. Det var Justin.  
 
 

Category: Novell | 2013-07-17 | 11:15:00

Novell - Pusselbiten

Här är novellen jag skrev om igår. Fick många kommentarer om att ni ville läsa, så jag gör ett inlägg nu så ni får göra det. Den är inte så värst lång, men jag får hoppas på att ni gillar den.
 

 

’’Jag går ut till stallet mamma!’’

 

Jag gick ut ur huset utan att vänta på något svar. Efter en hel dag i skolan på veckans sista dag  såg jag verkligen fram emot att bli uppiggad av en härlig ridtur. Jag gick emot Royals hage och när jag började närma mig ropade jag hans namn. Så fort han hörde mig gnäggade han till och kom gående emot mig. Han var så vacker, min fina Royal. Hans bruna päls glänste som guld i eftermiddagssolen. Los Angeles var verkligen underbart så här års.

 

’’Hej snygging’’ sa jag. ’’Är du sugen på en ridtur?’’ Jag fick ett lågt gnägg till svar.

 

När vi gick emot stallet ringde min mobil. Det var Claire.

 

’’Är det något speciellt?’’ frågade jag. ’’Jag ska precis ta in Royal.’’

 

’’Ryan har fest i sitt strandhus ikväll’’ svarade hon uppspelt. ’’Du måste följa med!’’

 

’’Nja, jag vet inte. Du vet att Ryan och Justin umgås en hel del’’

 

’’Jag vet, men det inte säkert att han är där, och om han är det behöver du ju inte prata med honom.’’ sa hon som om det vore en självklarhet. Sedan mitt och Justins uppbrott för två månader sedan hade jag varken sett eller hört något från honom.

 

’’Jag vet inte riktigt… ‘’

 

’’Jo, snälla, för min skull! Det är världens chans för mig att få snacka med Ryan.’’

 

’’Okej då’’ suckade jag. ’’Jag följer med, men endast för din skull.’’

 

’’Tack!’’ svarade hon exalterat. ’’Du är världens bästa vän, jag hämtar dig vid sju.’’

 

Vi sa hejdå och lade på. Royal tittade upp på mig med en stor grästuva i munnen, och jag tittade besviket tillbaka.

 

’’Jag antar att det inte blir någon ridtur idag’’ sa jag till honom. ’’Jag ska visst iväg på en dum fest.’’

 

Jag gick in i stallet och fick blinka några gånger extra för att vänja mig vid skillnaden från solljuset på utsidan. Jag ställde in Royal i boxen och gick sedan tillbaka till huset. Mamma stod inne i köket, och jag kände doften av Spaghetti Carbonara. Jag gick upp till mitt rum och ställde mig framför spegeln. Jag behövde verkligen tvätta ridbyxorna. Jag tog av mig ridkläderna och gick in i duschen. Det varma vattnet strålade mot min hud likt ett vattenfall. Jag började fundera på hur kvällen skulle bli. Skulle Justin vara där? Skulle han fortfarande vara arg efter att jag sa att vi borde gå skilda vägar?  Å andra sidan var det inte så konstigt, han hade andra tjejer runt om sig hela tiden. Jag orkade bara inte med det, han förstod inte att jag blev svartsjuk. Trots allt det bra vi hade, övervägde det dåliga. Dock kunde jag inte låta bli att sakna honom.

 

’’Christina!’’ Jag rycktes ur mina tankar på grund av  mammas rop från nedervåningen. ’’Det är mat!’’

 

’’Jag ska inte ha!’’ ropade jag tillbaka.

 

Jag gick ut ur duschen och tillbaka in på mitt rum. Jag satte på mig min nya, söta sommarklänning och började sminka mig.

 

Efter en timme stod jag i ordning och klar framför spegeln. Klockan var 18:53. Perfekt, då skulle Claire vara här när som helst. Jag kände hur en fjäril vaknade till liv i magen och jag började bli spänd inför kvällen. Det var längesen jag var på fest. Det hade varit mycket plugg i slutet av terminen och tävlingssäsongen var i full gång med Royal. Jag hade prioriterat det istället. När betygen nu var satta och Royal hade tävlingsvila kunde jag äntligen släppa loss för en kväll. Jag kollade på klockan igen. 18:56. Lika bra att jag går ner så jag är färdig när hon kommer, tänkte jag. Claire var alltid i tid. Jag gick ner för trappan samtidigt som jag fick ett sms från Claire. Hon var redan här. Inte så överraskade när hon skulle få träffa Ryan. Jag satte på mig skorna och tittade mig en sista gång i spegeln. Om jag blir för full ikväll kommer jag inte kunna gå i de här klackarna, tänkte jag.
Jag ropade hejdå till mamma och gick ut till Claires bil. Hon busvisslade när hon fick syn på mig.

 

’’Någon är snygg ikväll!’’ ropade hon högt så hela kvarteret kunde höra.

 

’’Du är inte så dum du heller!’’ svarade jag medan jag satte mig i passagerarsätet. ’’Är du spänd inför kvällen?’’

 

’’Ja, verkligen’’ sa hon förväntansfullt. ’’Min kropp har varit ett asplöv sen flera timmar tillbaka’’

 

Utanför Ryans hus var det massvis av människor. Det var mest folk från skolan, men en och annan kom från andra delar av LA. Vi klev ur bilen och tittade på varandra med spänning i blicken.

 

’’Vi ses i dimman’’ sa hon skämtsamt. Vi bröt ut i skratt båda två.

 

Musiken dånade inne i huset. Det var mycket folk där inne också. Jag och Claire gick in i köket och tog oss en varsin drink. Efter ett par drinkar tog vi ytterligare ett glas och tog med det ut till bakgården. Även där var det fullt med folk. Det var en jättefin utsikt. Solen höll precis på att gå ner över havet. Jag kollade ut över gräsmattan, och ungefär 10 meter ifrån mig stod han - Justin. En gnista tändes i min kropp. Jag kunde inte se vilka han stod och pratade med. Jag såg att han kände sig iakttagen, och han vände blicken åt mitt håll. Hans ögon fastnade på mig, och jag kunde inte slita blicken från honom. Jag såg att han slickade sig om läpparna Jag kunde inte minnas att han såg så bra ut. Hans bruna hår var perfekt.

 
 

’’Vad står du och dreglar å… ‘’ Claire tystnade när hon förstod.

 

Justin kom gående emot mig. Det måste vara alkoholen som gör honom extra självsäker, tänkte jag.

 

’’Lycka till’’ sa Claire och tillbaka gick in huset.

 

’’Hej Christina’’ sa han släpigt när han kom fram till mig. Han guldbruna ögon kollade ner på mig. Han stod ovanligt nära. ’’Hur är det med dig?’’

 

’’Det är bra, tack’’ svarade jag och tog en stor klunk av drinken. ’’Hur är det själv?’’

 

’’Det är bättre nu när jag träffade dig’’ svarade han med ett bländvitt leende. Han visste precis vilka knappar han skulle trycka på för att charma mig. Jag rodnade och tittade ner i marken. Justin tog tag i min haka och tvingade mig att titta in i hans ögon. Det gick en stöt genom hans kropp när han rörde vid mig ’’Jag har saknat dig; jättemycket.’’

 

’’Jag har saknat dig också… ‘’ sa jag. Jag kunde inte ljuga för honom. Allt runtom oss stannade upp. Vi stod och tittade in i varandras ögon, och jag fick chansen att verkligen studera hans vackra ansikte. Hans långa mörka ögonfransar, hans lilla ärr i ansiktet, han ljusrosa plutade läppar. Han såg fantastisk ut. Jag blev alldeles varm i kroppen.

 

’’Kan vi gå någonstans där vi är lite mer ostörda?’’ frågade han. Jag visste inte vart han ville komma, men följde med honom. Vi gick ner till stranden där vi var ensamma.

 

’’Jag har inte kunnat slutat tänka på dig. Jag har tänkt på vad jag hade kunnat göra annorlunda. Ingenting kan ersätta sig. Det finns inget som vi. Du är den enda som förstår mig. Jag försöker att ge dig allt, och jag önskar att jag kunde ge dig allt du förtjänar. Jag gav dig allt jag hade att ge. ’’ Jag såg att han hade tårar i ögonen. ’’Jag skulle göra allt för dig. Jag älskar dig’’

 

 

Jag var förstummad och jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken. Han tog tag om min midja och drog mig försiktigt intill sig. Jag tittade upp och mötte hans blick. Vi stod väldigt nära varandra. Om jag så mycket som försökte ta ett steg framåt skulle våra läppar mötas.

 

’’Jag vill väldigt gärna kyssa dig just nu’’ sa han försynt. Jag kunde se en gnista tändas i hans ögon. Jag tittade på hans läppar som svar på hans fråga.  Långsamt böjde jag mig framåt, och vi möttes i en öm kyss. Jag lade mina armar om hans axlar och Justin drog mig närmare intill sig så jag kunde känna värmen från hans kropp.

 

’’Är det här en början på en ny start?’’ sa han med ett blygt leende. Jag hörde på hans röst att tårarna inte var långt borta.

 

Jag nickade till svar. Jag kunde inte få fram ett ord och jag kände hur en tår rullade nerför min kind. Han småskrattade av lättnad och strök bort den med ena tummen. Han gav mig en lätt kyss i pannan, sedan gick vi hand i hand tillbaka till huset. Jag hade en känsla av eufori i min kropp och jag kände att pusselbiten som hade fattats i mitt hjärta nu var på plats.