Justin Drew Bieber SWE - Sveriges största blogg om Justin Bieber!

Här kommer den efterlängtade tredje delen av novellen! För att  läsa de tidigare delarna - klicka på kategorin ''Novell''.


Jag öppnade försiktigt ögonen. Jag var tvungen att blinka ett par gånger för att vänja mig. Vart var jag? Jag kisade runt i rummet. Jag insåg att jag låg i en sjukhussäng. Vad gjorde jag här? Jag fortsatte söka runt i rummet med blicken och såg mamma sovandes i en fåtölj bredvid sängen. Vad är det som händer? Plötsligt var det som att någon kastade en sten i mitt huvud. Smärtan fick mig att gny. Mamma vaknade till och kom fram till sängen.

’’Lilla gumman’’ sa hon och jag märkte att hon försökte hålla gråten inne. ’’Det ska bli bra ska du se’’. Jag såg en tår rulla nedför hennes kind.

’’Vad gör jag här?’’ frågade jag med en raspig röst, vilket gjorde att jag var tvungen att harkla mig.  Mitt i min harkling kände jag en fruktansvärd smärta ena sidan av överkroppen.

’’Aj!’’ utbröt jag.

’’Åh gumman’’ sa mamma medan hon strök mig över kinden, och sprang sedan till dörren. ’’Kan vi få hit en sköterska?! Snabbt!’’

In kom det en ung sköterska. Hon var naturligt sminkad, och hon ingav ett lugn runt sig. Oron jag kände tidigare försvann för en sekund.

’’Hej Christina, mitt namn är Melanie. Du har råkat ut för en hjärnskakning och ett slag över din vänstra sida. Inga revben är brutna men du är blåslagen. Du hade tur i oturen’’ sa sköterskan med ett medlidsamt leende.

Jag försökte att ta in det hon sagt. ’’Men vad är det som har hänt?’’

Plötsligt mindes jag svagt. Jag var hemma hos Justin. Allt var ganska suddigt. Hans skrik från nedervåning. Jag sprang nedför trappan. Allt gick i slow motion. Justin låg blodig på golvet, men jag var inte säker på varifrån blodet kom. Mannens svarta blick som stirrade på mig. Sedan blev allt svart.

Jag drabbades av panik och började andas häftigt.

’’Var är Justin?’’ frågade jag sköterskan panikslaget. ’’Han var blodig! Han var skadad! Var är han?!’’ Jag började hyperventilera.

’’Lugn Christina’’ sa Melanie med en lugn och bestämd röst. Jag hörde mamma jämra sig i bakgrunden. ’’Justin är stabil. Du behöver inte oroa dig’’.

Plötsligt kände jag hur innehållet i min mage inte ville stanna där längre. Jag slängde mig åt sidan och kräktes nedanför sängen. Jag gnydde utav smärtan från min blåslagna sida efter den häftiga rörelsen. Melanie strök mig över ryggen medan jag hulkade mig. Mamma sa något som jag inte kunde tyda samtidigt som hon gick ut ur rummet.

När min magsäck hade vänts ut och in lyckades jag sätta mig upp. Tårarna rann nedför mina kinder och jag var alldeles utmattad av ansträngningen.

’’Du fick en panikattack Christina, men försök att lugna ner dig nu’’ sa Melanie. ’’Det är ingen fara med Justin, han befinner sig trygg och säker här på sjukhuset’’. Mina ögonlock kippade och jag kunde knappt hålla dem öppna. Tröttheten var slående och jag somnade medan Melanie pratade lugnande med mig om att vi var tvungna att byta ut min vita sjukhusskjorta.

SENARE

Jag vaknade av att någon strök mig över kinden. Jag öppnade försiktigt ögonen och såg att de var Justin som satt i fåtöljen bredvid sängen. Jag visste inte vad klockan var men det var mörkt ute och nedsläckt i rummet. Det enda som lyste upp rummet var några tända ljus på bordet bredvid sängen. Mina tårar började rinna av glädje över att se min fina Justin. Han log emot mig och kysste mig i pannan. Jag såg att han fick anstränga sig när han rörde sig. Han hade ont.

Han tog mina händer och la sitt huvud på mitt bröst. Jag borrade in näsan i hans hår och andades in hans doft mellan snyftningarna.

“Förlåt” sa Justin i en snyftning. Han grät. Han försökte dölja det, men han grät.

Jag kysste honom i hans hår, och han kramade om mina händer.

''Det kommer att bli bra, älskling. Bara vi har varandra'' sa han. Jag kysste hans huvud igen. 

Justin reste sig upp från fåtöljen och nickade åt mig att jag skulle flytta ut. Jag såg tårarna rinna nedför hans kinder. Jag flyttade mig, och Justin la sig sedan bredvid mig i sjukhussängen.

Och sådär låg vi. Jag vet inte hur länge befann oss där, kanske flera timmar. 

Till slut somnade vi där på mitt sjukhusrum, tillsammans.

Jag hoppas att ni gillade den tredje delen! Den var lite kortare än de tidigare delarna, men jag tänkte att jag ska försöka skriva fler och kortare som jag publicerar oftare. Det kommer en fjärde del och fortsättning nästa vecka!
Kommentera gärna vad ni tycker!