Justin Drew Bieber SWE - Sveriges största blogg om Justin Bieber!

Måndag den 22 april. Bästa dagen i mitt liv. Någonsin. Det jag har drömt om hur länge som helst gick äntligen i uppfyllelse. Att jag var där är overkligt. Inget av det som hände den dagen kan jag förstå. Allt är så ofattbart. Men det är sant, det är verklighet, precis allting. Jag såg Justin Bieber live. 

Justins allra första konsert i Sverige någonsin och jag var på den. Jag hade Dimond VIP Package, alltså hade jag plats i golden circle.

Jag, Sofie + min mamma kom till Stockholm på söndag vid 12 ungefär. Under dagen shoppade vi och senare under kvällen åkte vi till hotellet som låg alldeles precis vid globen. Känslan när vi klev av tunnelbanan och såg globen var otrolig. Jag kunde inte fatta att jag skulle vara där inne tjugofyra timmar senare och min allra största idol. Efter att vi checkat in på hotellet och lämnat väskorna gick vi i alla fall ut en liten stund och handlade lite + såg vart vi skulle gå nästa dag, vart vår "Diamond-entré" var. Entré 5. Den var bara precis runt hörnet på hotellet, det var nästan så att vi såg den från vårt rum.

På måndagen vaknade jag och Sofie vid 6. Vi hade planerat att börja köa klockan 7 på morgonen då kötiden egentligen började, men vår frukost drog ut lite på tiden så vi var utanför vår entré vid 7.30 istället. Det gjorde inte så mycket, det var knappt någon kö alls och vi fick plats 19. Alla fick ett nummer skrivet på handen så man visste vilken plats man hade i kön och så att man kunde komma och gå som man ville. Man behövde alltså inte sitta och köa hela dagen, även om vi nästan gjorde det. De enda undantagen vi gjorde var då vi gick och köpte shorts som vi skulle kunna ha på konserten istället för jeans samt då vi gick dit vart dom sålde merchandise. Jag köpte en t-shit. Ett minne.
När klockan närmade sig 16.00 började alla ställa sig upp och kasta iväg sina filtar och så. Även vi gjorde detta. Vi tog av våra jackor och byxor och stod nu bara i shorts och ett kort litet linne. Ett täcke som mamma köpt till oss tidigare behöll vi dock runt oss för att inte frysa allt för mycket. Ungefär en och en halv timme senare var det insläpp. Jag hade panik. Vår kö var inte alls lång, det var nog den kortaste av alla, och vi var nästan längst fram i den. När vi väl kom in i globen och fick våra lilla väska med Justin grejer fick jag bara ännu mer panik. Vi hängde i väskorna i garderoben och skyndade oss in i arenan. Vår entré var den första som hade släppts in. Vi var först inne i arenan. Vi gick ner till golden circle med världens fetaste leenden på våra läppar. Vi fick plats allra längst fram. Vi stog vid gallret. Det gick inte att komma längre fram än vad vi var. Jag var så himla glad, det går inte att beskriva.

Vi väntade nästan 4 timmar där inne innan Justin kom, men det var så värt det. Trots trycket som kom bara då förbandet The Fooo spelade. Men eftersom vi stod längst fram var trycket antagligen större än vad det var någon annanstans eftersom att alla såklart ville komma så långt fram som möjligt. Redan innan konserten börjat bar vakterna ut massor med tjejer som inte fick luft, och vissa hade redan svimmat på grund av detta. Var ni inte där kan ni inte förstå hur packat det var - och hur varmt. Det enda jag hoppades på var att jag inte skulle vara en av de tjejer som bars ut. Som tur var kom vakterna hela tiden vattenflaskor och hällde i oss vatten som små fågelungar. Hade de inte gjort det hade jag knappast klarat att stå där framme.

Nästan 2 timmar efter förbandet hördes ett högt ljud, det lät ungefär ut som en bomb. Det var klockan som hade dykt upp på skärmarna. Det var 10 minuter kvar tills konserten skulle börja på riktigt. Varenda gång en minut passerade skrek alla extra högt - och sedan var det inga minuter kvar. 
Känslan när Justin dök upp och "flög" in på scenen med sina jätte vingar går inte att beskriva. Jag trodde inte att det var sant. Han var så fin. Så perfekt. Han var så stilla. Han liknande en docka, han såg nästan photoshopad ut - så perfekt var han. Han är den finaste människa som finns.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag var så chockad. Det enda jag kunde göra var att skrika och gråta, och på något sätt lyckades jag filma detta. Jag kunde inte fatta vad som hände. Min allra största idol, inspiration, hjälte, ja allt - stod framför mig. Drygt en meter ifrån mig stod Justin Drew Bieber. Det var så sjukt. Det ÄR så sjukt. Trycket bakifrån var enormt men jag tänkte inte på det alls. Det enda jag kunde tänka på i det ögonblicket var personen som stod framför mig. Jag var så lycklig. Ingen förstår hur mycket han betyder för mig. Jag älskar honom så mycket.

Och för att göra hela denna grej ännu bättre, om det är möjligt - jag såg Justin i ögonen och när han sträckte ut sina händer mot våra, var jag en av dem som fick röra honom. Jag rörde Justin. Han rörde mig. När jag kände hans hand mot min böjde jag mina fingrar runt hans. Han böjde tillbaka. Jag fattar det fortfarande inte. Jag fattar ingenting. Känslan av hans hand mot min... åh, jag kan inte förklara. Hans hud är den lenaste jag någonsin känt. Jag grät ännu mer. 

Detta är det bästa som någonsin har hänt mig. Jag skrek under hela konserten. Jag grät. Och när han sjöng Be Alright. Och Believe. Jag klarade det inte. Det enda jag vill är att åka tillbaka. Jag kan fortfarande inte fatta att jag varit där. Att jag har rört vid Justin Bieber, att jag har sett Justin Bieber live. Jag har sett honom på riktigt, inte bara i någon film på youtube. Allting känns som en dröm och jag är så rädd att glömma bort någonting. Jag vet att jag kommer minnas denna dag för alltid, men ändå är jag så rädd att glömma bort minsta lilla detalj. Jag grät så mycket när jag kom hem igen. Jag grät för att jag var hemma, för att det var över. Allt gick så fort, det kändes som att det bara hade gått 10 minuter innan Justin sa "I have some bad and some good news" och "I only have one song left". Samtidigt som jag är världens lyckligaste, för det är jag, är jag så himla ledsen för att det verkligen är över. "
(ceciliajosefin.webblogg.se)