Justin Drew Bieber SWE - Sveriges största blogg om Justin Bieber!

Fråga: När kommer nästa?
Svar: Jag ska försöka publicera en varje vecka (dvs varje helg)

Det var nu slutet av min femte dag i den nya skolan och det har inte alls hänt mycket. Emmy och jag har kommit varandra väldigt nära. Och han, den där Justin, ger mig blickar då och då under skoltid men vi har inte sagt något mer till varandra. Jag trivs här, bättre än jag trodde. I den förra skolan hade jag inte så många vänner eftersom jag bytte till den när jag precis fått min diagnos. Jag startade kemoterapin nästan direkt och hann därför nästan aldrig vara i skolan, så jag saknar egentligen ingen därifrån. Men däremot om jag skulle flytta härifrån nu, efter fem dagar så skulle jag sakna Emmy, Caroline och Ellen. De hade på något sätt redan lyckats bli mina bästa vänner redan efter fem dagar.

Caroline knäpper med fingrarna framför mig. - Jorden till Alice!

Jag rycks ur mitt tänkande och ler ursäktande emot henne.
- Vi tänkte sova över hos mig ikväll. Vi planerade det redan förra veckan då mina föräldrar sa att de skulle åka bort. Fortsätter Caroline när hon märkt att jag är i verkligheten igen. 
- Vill du också komma? Frågar hon och ler.
- Jag och mamma ska till sjukhuset nu, för att prata med läkare, men jag kan höra med henne och återkomma? Säger jag på ett frågande sätt.
Caroline nickar och ler emot mig. - Det blir toppen, men hörni tjejer, vi ses ikväll!  Säger hon medan hon börjar gå mot sin bil.
Jag säger hejdå till de andra tjejerna som också går emot sina och jag sätter mig ned för att vänta på mamma. Precis då rullar en skateboard utan människa förbi och snart kommer Justin springandes. När han kommit ikapp den plockar han upp den och får samtidigt syn på mig. 
- Alice. Säger han och ler.
- Justin. Svarar jag med ett litet skratt.
Han slår sig ned bredvid mig på bänken. - Vart har du gjort av Emmy, Caroline och Ellen då?  Frågar han sedan. 
- De åkte precis. Vi ska ses senare ikväll hos Caroline.
- Jaha, vad händer där då? 
- Vi ska sova över med varandra bara! 
Han nickar okej. Plötsligt ropar en bunt killar på honom och han höjer handen till svar. Han reser sig och ser på mig. 
- Jag måste dra. Vi borde hänga någon gång! 
- Absolut. 
- Jag hör av mig! 
Jag nickar och han sätter full fart på skateboarden bort till killgänget och precis därefter kommer mamma. 

- Alice Fuller. Ropar doktorn som precis kommit ut i väntrummet.
Mamma reser sig upp och jag strax efter henne, vi tar våra saker och följer efter doktorn längst den vitmålade korridoren. Plötsligt svänger han in i ett rum och vi följer efter. Han ber mig sitta på sängen efter att han hälsat på både mig och mamma. Även detta rum är vitmålat med en säng, en stol för medföljare så som mamma och ett skrivbord för doktorn samt skåp med utrustning.
- Okej Alice, jag ser att du redan gått igenom kemoterapi en gång innan. Hur mådde du efter det? 
- Sådär, jag var väl väldigt svag i början och blek och så. 
Jag gillar inte att svara på doktorns frågor och svarar inte mer än så, utan mamma får förklara resten. När vi svarat på rutinfrågor för människor med cancer får jag gå för att rönka magen där cancern sitter. Och efter rönken säger doktorn att vi får komma tillbaka om några dagar då de tagit en ordentlig titt på bilden jag just tagit i rönken. 
-Tänk om den kommer tillbaka? Säger jag till mamma när vi går ut från sjukhuset.
- Du klarar det här Alice. Vi klarar det här. Säger mamma med oro i rösten, som hon försöker dölja. 


På kvällen


När vi kommit hem hade jag stort sätt bara slängt upp min väska på sängen, packat ner lite kläder, min pyjamas, tandborste, mobilladdare, några filmer och lite smått och gott att tugga på för mig och tjejerna. Sedan hade jag bett mamma om skjuts och nu står jag här, utanför Carolines dörr redo för att sova över.

Caroline öppnar dörren några sekunder efter att jag plingat på och ler stort mot mig.
- Hej! Vad bra att du kom, vi har precis beställt pizza! 
- Hej!
Caroline ger mig en gest som betyder något i stil med ”stig på” och jag kliver in i huset. När jag tagit av skorna visar hon mig runt i det stora huset och lagom till rundturen är slut plingar det på dörren och pizzan har kommit. Medan vi tar in den fixar Ellen och Emmy tallrikar till vardagsrummet där vi ska sitta. 
- Hugg in tjejer! Säger Caroline och tar för sig.

Plötsligt brister Ellen ut i skratt och Caroline likaså. Emmy tittar på mig med en konstig blick och även jag brister ut i skratt när jag ser på henne, runt hela munnen har hon smältost som hänger som skägg ungefär. Hon ser ännu mer frågande ut och repeterar hela tiden frasen ”vad är det?”. 
- Du... Börjar Caroline men kan inte avsluta meningen eftersom skrattet fortsätter komma.
- Du har.. 
- Har du odlat skägg? Frågar jag mellan skratten.
Emmy ser på mig återigen med en konstig blick igen. Caroline håller upp telefonen med omvänd kamera så att Emmy kan se sig själv. Även hon brister ut i skratt då hon ser sig själv. I ungefär tio minuter skrattar vi ihjäl oss alla fyra och sedan lugnar det sig äntligen. Och när vi väl lugnat oss har vi skrattat så magarna gör ont och tappat lusten att äta för tillfället så pizzan får åka in i kylskåpet och filmen vi valt slås igång istället. Vi kurar ihop oss i soffan till skräckfilmen som i full rulle.

Mitt i den läskiga delen av filmen knackar det plötsligt på fönsterrutan i köket och i kör med tjejen i filmen skriker vi alla fyra högt. Med stora ögon ser vi på varandra och sedan mot fönstret där ljudet kommit. Snart knackar det på fönstret i hallen och vi skriker ännu högre och hoppar närmare varandra. Emmy slår av filmen och vi sitter där knäpptysta alla fyra. Man kan nästan höra hur hjärtat dunkar hårt i bröstkorgen på oss alla. Emmy viskar hur typiskt äkta skräckfilm vi befinner oss i just nu. För hur ofta händer inte det såhär i dem? Karaktärerna ser på en skräckfilm och sedan händer de dem något. Ellen viskar åt henne att vara tyst och när Emmy blivit tyst hör vi hur några smyger runt huset och viskar. Plötsligt blir det knäpptyst. Det ända vi hör är oss själva andas, och våra hjärtan bulta. Knackningen som kommer på fönstret i vardagsrummet skrämmer oss alla och vi skriker nu högre än vad vi gjort de två andra gångerna. Emmy är först med att sluta då hon ser vilka det är. Hon petar på oss och säger åt oss att vara tyst och jag, Ellen och Caroline slutar även vi. Emmy reser sig upp och öppnar altandörren. 

-Ni borde skämmas rejält! Säger hon åt killarna utanför.
Strax kliver killarna in efter Emmy och ler stolt. Caroline och Ellen blir båda arga de också och jag kan inte låta bli och le när jag ser att Justin är en av dem. Justin ser på mig och småler innan han omfamnar Ellen som kommit för att krama honom. 
- Blev du rädd? Frågar han mig när han kommer fram.
- Skulle inte du blivit rädd om det hände dig?
- Det klart jag skulle, vi väntade ju på exakt rätt tillfälle att börja.
Jag ger honom en liten smäll på axeln och skrattar åt honom samtidigt som jag skakar på huvudet. Justin flinar mot mig innan han går tillbaka till killarna som bestämt sig för att dra vidare och lämna oss till vårat. Precis innan han går ger han mig en sista blick och blinkar med ena ögat. Sen är han och de andra killarna borta igen.
- Jag tror visst någon har en beundrare! Säger Ellen retsamt. 
Jag ler emot henne och kryper upp i soffan tillsammans med tjejerna som valt en ny film. Denna gång, ingen skräckfilm.