Kapitel 8 - There's something wrong..
Vill bara säga förlåt för dålig uppdatering på novellfronten, jag (ida) har haft väldigt mycket som pågått i mitt privatliv!
P R E V I O U S
Justin kysser mig på halsen, ner emot brösten. Jag leker med händerna i hans hår och ler för mig själv. Plötsligt släpper han hela sin kropp på mig utan förvarning och jag tjuter till när han landar på mig. Han skrattar elakt och ser på mig.
- Blev du rädd? Frågar han.
- Nej... eller kanske.. men jag var inte beredd på att få hela din tyngd på mig!
Justin fortsätter skratta elakt och jag slår honom på armen men de var förgäves för Justin fortsätter. Efter ett tag slutar han och slappnar av liggandes med huvudet mitt mellan mina bröst.
- Ditt hjärta dunkar ganska snabbt och hårt.
- Det blir så när jag är med dig.
Fyra dagar senare - Tisdag.
Fyra dagar hade nu gått och här ligger jag för tredje gången och ser på Justin som fortfarande sover. De fyra senaste dagarna har enbart bestått av lek och skoj. Vi har hunnit ha vattenkrig, vilket vi tjejer hade övertag på, tills killarna lyfte upp och och sprang ner till vattnet för att doppa både oss och dem själva i de lagom varma vattnet. Vi har även haft två dagar med dåligt väder som bestått av filmer och sällskapsspel. Har nog aldrig varit så glad så länge som jag varit nu.
Justin slår sakta upp ögonen. När han alldeles nyvaket möter min blick gör han ett försök att le men de misslyckas och ser ut som en konstig grimas, istället lägger han armen om mig och drar mig närmare, samtidigt som han ger ifrån sig konstiga ljud som får mig att fnissa. Jag pussar honom på kinden innan jag lägger huvudet på kudden.
- Godmorgon. Säger jag.
- Godmorgon. Svarar Justin med en hes morgonröst. - Vad är klockan? Fortsätter han.
- Nästan tio.
Justin blinkar ett par gånger och för varje gång blir ögonlocken segare att hålla uppe. Tillslut blundar han igen. Jag pussar honom på kinden, hakan, näsan, pannan och sist läpparna. När jag kysst honom klart ler han stort och öppnar ögonen igen.
- Jag gillar hur du väcker mig.
- Nästa gång blir inte lika gullig!
Jag ler retsamt emot honom innan jag reser mig ur sängen. Jag hoppar i shortsen jag haft dagen innan.
- Kom igen nu, gå upp!
- Mmmh.. måååste jag?
- Ja, det är fint väder, kom så badar vi!
Justin ger ifrån sig ett ”snart” precis när jag öppnar dörren, jag ler emot honom samtidigt som jag skakar på huvudet, innan jag går ut ur rummet för att gå ner till de andra.
- Vad har du gjort av Justin då? Frågar Kevin.
- Han sover och vill inte gå upp!
Jag häller upp juice och börjar sakta äta frukost. En efter en kommer ner och äter frukost och snart har alla kommit ner. Även Justin.
- Vad ska vi göra idag då? Frågar Tyler, en av killarna.
- Några måste åka och handla! Säger Cameron
- Sen tänkte jag att vi kunde åka lite vattenskoter och umgås vid stranden hela dagen, det är ju sjukt fint väder! -Säger Ryan.
- Någon som är frivillig att handla? Frågar Emmy.
- Jag kan iallafall åka! Svarar jag.
- Jag kan också! Säger Justin.
- Ni är alltid på samma ställe! Va med oss istället nu du! Säger Kevin.
Till slut kommer vi fram till att vi fyra tjejer ska åka och handla och killarna lovar att städa undan och fixa i stugan. Sedan skulle de gå ner och åka vattenskoter hela högen.
I affären går det snabbt att handla och vi är tillbaka vid stugan tre timmar senare, räknat med att tiden till/från affären, som är en timme sammanlagt. När vi kör upp på uppfarten märker inte killarna att vi är tillbaka, eftersom de alla är nere vid stranden på andra sidan huset och inte ser uppfarten.
- Jösses, här var det varmare än i öknen tror jag! Säger Emmy när hon kliver in i stugan med en kasse.
Och mycket riktigt, när även vi kliver innanför dörren, slår värmen till oss som en piska i ansiktet. När vi ställt ner påsarna i köket och Emmy och Caroline börjar plocka in varorna där de ska vara så passar jag och Ellen på att öppna upp dörren till altanen så att det blir korsdrag. Killarna vinkar emot oss och säger att vi ska klä på oss badkläder och komma ner till dem. Så när vi packat upp springer även vi ner mot stranden. De tre andra tjejerna slänger handdukarna och allt de haft i handen på stranden och springer sedan tjutande ner i vattnet allihop på en rad. Jag själv sätter mig på handduken bredvid Justin som rullar över till min handduk och kysser mig på läpparna.
- Du anar inte vad han längtat efter er, okej..framför allt dig! Säger Kevin.
Justin ler stolt och gosar in sig mot min mage när jag lagt mig ner. Han lägger sig till rätta med huvudet på min mage och jag leker med hans hår medan vi båda ligger och solar. Plötsligt hörs fnissande och snart känner jag hur det rinner vatten på mig av tjejerna som vrider ur håret rakt över mig. Jag tjuter till av det kalla vattnet och flyger upp så Justin rycker till.
- NI SKA FÅ IGEN! DET LOVAR JAG! Säger jag mot de skrattande tjejerna.
Resten av dagen spenderar vi på stranden och när vi kommer tillbaka på kvällen till huset allihopa ramlar vi ihop på soffan. Ryan slår på en film och kommer sedan på att vi kanske borde äta något. Ingen har lust att resa sig och ingen är speciellt hungrig så några av grabbarna går ut för att grilla lite korv åt alla. Två timmar senare är klockan 12 och Justin och jag staplar mot sängen. Min kropp är alldeles öm och jag mår inte alls bra, så jag drar bara av mig kjolen jag haft på och lägger mig i sängen.
- Jag mår inge vidare.
- Nej jag ser de.. du är jätteblek. Har du feber?
Justin känner på min panna och som han förespått har jag feber. Justin kryper ner bakom mig och skedar med mig tills han somnar, själv har jag svårt att somna, svårt att få ro och svårt att ligga still. När klockan blivit runt 4 är jag fortfarande vaken och går ur sängen för att ta lite frisk luft på altanen på våningen under. Jag staplar ut på altanen och hinner precis få tag i stolens armstöd innan jag tappar balansen och ramlar till golvet. Jag lutar huvudet mot armen som fortfarande håller i armstödet på stolen och brister i gråt.
När gråten lugnat sig kommer jag på fötter och kan sätta mig i stolen, jag drar upp knäna till hakan och lägger armarna om benen. Det här är inte första gången detta händer sen vi kommit hit. Min kropp har blivit svagare flera gånger innan och några dagar innan vi åkte hit hade jag och mamma varit på sjukhuset igen för att titta på röntgenbilden. Jag hade förvrängt vad jag såg och förvrängt vad som sagts. Tre ord som river upp mig inifrån och ut. Nu går det inte att dölja för nu är den tillbaka på riktigt. Meningen jag hoppats glömma och aldrig behöva säga är nu är igen.
- Jag heter Alice, jag är 17 år och har cancer. Igen.
Du måste skynda dig att skriva nästa kapitel det här är det bästa jag har läst snällllllla skynda plizzzzzz...
Älskar den här novellen.
Jätte bra Novel började grina nästan när jag läst sista meningen😭
Jätte bra Novel började grina nästan när jag läst sista meningen😭
